HELA-kameror

UpsaIafotografen Henrik  Larssons förut omnämnda kamerakonstruktion ser ut att bli en världsartikel. Den helautomatiska ateljékamera som han konstruerat  och patentsökt, röner f. n.en väldig efterfrågan från hans svenska yrkeskolleger och för att kunna effektuera beställningarna planerar han en fabrik i Uppsalatrakten för ett 20-tal man. Ett anbud från Amerika, som kommit nu i dagarna; på hur många kameror som han bara kan tillverka har han ännu inte hunnit ta ställning till.Det är drygt ett decenniums tålmodigt uppfinnararbete som nu bär synbar frukt. Liksom åtskilliga av sina kolleger använde hr Larsson i sin verksamhet s.k. seriefotografering, d.v.s. tagning av flera mindre bilder på ett, stort negativ, varav sålunda endast en mindre del exponeras i sänder. Han ansåg emellertid, att fram-matandet av detta stornegativ var en onödigt komplicerad historia, som krävde flera handgrepp och därigenom distraherade fotografense intresse för motivet, och lyckades så småningom konstruera ett sinnrikt system, varigenom stornegativet med ett enda ytterst enkelt handgrepp förs i rätt läge för de olika delbildsexponeringarna. Sedan satte han – det var så sent som i somras – en elektrisk motor att utföra denna genom hans konstruktion enkla rörelse, varigenom allt manuellt arbete som rör negativombyte eliminerades så när som tryckningen på en knapp.

Även i flera andra avseenden moderniserade han ateljékameran, som hittills i åtskilliga avseenden varit tungskött. Bl. a. införde han spegelreflexsystemet, varigenom ju arbetet avsevärt underlättas och påskyndas. Hittills har ju den som arbetat med vanliga stora ateljékameror först måst titta på visirskivan och sedan stoppa in kassetten innan tagning kunde ske och risk fanns då, att motivet hann ändra läge och utseende. Den ifrågavarande spegeln manövreras också automatiskt, i det att den av elektromotorn dras undan omedel­bart innan exponeringen sker. Allt fotografen har att göra vid arbete med den nya helautomatiska kameran är följaktligen att trycka på en knapp, och kameran är då omedelbart klar för en ny tagning. Genom att knappen sitter på en lång sladd har fotografen samtidigt möjlighet att röra sig fritt runt kameran.

Den nya kameran, som efter de första bokstäverna i uppfinnarens namn döpts till ”Hela”, har även andra fördelar. En väsentlig sådan ligger i -ett man vid uppdelningen av stornegativet i delbilder kan välja på tre olika bildantal och även göra kombinationer av dessa. Man har sålunda, som hr Larsson själv uttrycker saken, ”tre kameror i en”, och yrkesfotografen torde inte längre behöva hålla sig med flera kameror, för olika ändamål, allrahelst som objektivet, vilket är fäst med bajonettlås, är synnerligen lätt att byta ut. Även andra detaljer, såsom höjande och; sänkande av kameran, har hr Larsson moderniserat genom att göra stativet rörligt; på hydraulisk väg. Överhuvud gör Helakameran, när man ser den i arbete, ett synnerligen smidigt intryck jämförd med då tidigare vanliga ateljékamerakonstruktionerna.

Lovorden från fackmannahåll har också flödat över den nya konstruktionen och från de svenska yrkesfotograferna har beställningar som sagt inkommit i långt större antal än som kan effektueras av hr Larssons nuvarande verkstad, belägen i källaren till hans villa i Graneberg, där f.n. fem man är i full sysselsättning med kamerabyggande. Hr Larsson har också redan ritningar klara till en mindre fabrik, som väl kommer att ligga någonstans i närheten och som beräknas räcka för .den svenska efterfrågan. Den utländska, som ännu inte kan överblickas, har hr Larsson ännu inte tagit ställning till, men sannolikt kommer^, han att söka tillfredsställa även denna genom en fabrikation i åskilliga länder.