Löfquists sportskofabrik
.
Hur det började
I Uppsala fanns ett i sitt slag helt unikt skoföretag, som dagens uppsalabor inte vet särskilt mycket om, Löfquists skoreparation & sportskofabrik, grundat 1911 och inriktat på tillverkning av sportskor. Det lilla företaget, som var som störst på 1940- och 1950-talen, hade aldrig mer än 15 anställda. Men här tillverkades från 1911 till skiftet mellan 1950- och 1960-talen idrottsskor åt många av världens allra främsta friidrottare, orienterare, cyklister, brottare, boxare, etc.
Det var skomakaregesällen Karl Fritz Löfquist, (1878-1958) från Grums i Värmland, som 1897 flyttade till Stockholm för att vid Svea ingenjörskompani på Kungsholmen skaffa sig en militär utbildning. 1903 lämnade han som underofficer den militära banan. Han flyttade då till Uppsala där han först fick en anställning i Svartbäckens sko- och läderhandel och ett par år senare vid L E Larssons skofabrik (Hästens skofabrik). Löfquist med gedigen skoutbildning var tillbaka i skobranschen.
1931 tvingades Karl Fritz Löfquist till följd av sjukdom överlämna rodret till sonen Stig Löfquist, (1910–2005), som då avbröt sin militära bana för att överta familjeföretaget. Samtidigt påbörjade han en gedigen yrkesutbildning inom skobranschen och Stig Löfquist fick 1937 Gesällbrev och 1943 Mästarbrev. Det var också under Stig Löfquists ledning som verksamheten inom företaget blev som allra störst.
Karl Fritz Löfquist och verkmästare Larsson vid
S:t Persgatan 8 någon gång kring år 1911
Löfquists år 1961. UppsalaBild UM.
… alla ville ha sportskor från Uppsala
Inriktningen på sportskor fanns annars med från första början och redan vid de olympiska spelen i Stockholm 1912 hade samtliga deltagare i den svenska OS-truppen i friidrott skor som tillverkats vid Löfquists. Och svenskarna var överlägsna i gren efter gren. Totalt blev det 23 guld-, 14 silver- och 17 bronsmedaljer.De svenska idrottsmännens framgångar ledde till att deras utländska konkurrenter noga studerade den svenska utrustningen och då fann att fotbeklädnaden, med sina ttre röda ränder, från Löfquists sportskofabrik i Uppsala bar upp en väsentlig del av de svenska framgångarna. Allt fler ville därför ha idrottsskor från Uppsala.
Idrottsmän – friidrottare, orienterare, brottare, boxare, bandyspelare, cyklister etc. – inte bara från Sverige och övriga nordiska länder utan också från USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Ungern, Rumänien, Irland, Turkiet, Iran, Irak m.fl. länder ville ha och beställde skor från Löfquists i Uppsala. Uppsala hamnade i det internationella blickfånget och staden fick en ny exportindustri.
Vid de olympiska spelen i Berlin 1936 tävlade t.ex. Jesse Owens i spikskor som tillverkats på S:t Persgatan 10 i Uppsala. När Gunder Hägg och Arne Andersson förtrollade världen med sina många världsrekord så använde även de skor som Löfquists hade tillverkat. Och när Uppsalabrandmannen Bertil Albertsson tävlade för UIF
Jesse Owens, som var mycket medveten om de rasistiska tongångar som vid den tiden kom till uttryck i Tyskland, var noga med att hans skor skulle vara svarta, visste Stig Löfquist att berätta. Men på den officiella olympiabilden bär han dock vita skor. I sin självbiografi från 1970 avslöjar Jesse Owens att Hitler vinkade åt honom när han passerade och att han vinkat tillbaka, något som hans egen ledare, Franklin D Roosevelt inte bekymrade sig om att göra när Owens återvände hem till USA som en vinnare. Roosevelt oroade sig för reaktionerna från sydstaterna och bekymrade sig inte med att gratulera en folkhjälte.
Löfquists sportskotillverkning var i idrottskretsar välkänd över hela världen. Men utanför den idrottsliga sfären var industrin tämligen okänd. När man idag berättar om denna industri är det inte särskilt många som känner till att den funnits. Många överraskas av att en så pass liten industriell företeelse kunde nå sådana internationella framgångar.
Sportskor från Löfquists
Adidas stal de tre ränderna
Under mer än femtio år var Idrottsmagasinet sportskofabrikens i särklass största kund och återförsäljare. De svenska olympiatrupperna fr.o.m. 1912 t.o.m. 1956 tävlade nästan uteslutande i idrottsskor som tillverkats hos Löfquists i Uppsala. Från början av 1960-talet gick det inte längre för Löfquists att konkurrera med de stora jättarna Adidas och Puma.
Dessa hjälptes fram med pengar från Marshallhjälpen, visste Stig Löfquist att berätta för mig då jag för snart femton år sedan besökte honom i hans bostad på Ringgatan. ”Adidas till och med stal våra tre röda ränder, som ännu idag finns på deras sportskor, och vi fick inte ett öre i ersättning för den stölden”, berättade han vidare.
När jag 2002 arbetade med boken ”Industristaden Uppsala” stämde jag en lördag morgon träff med Stig Löfquist i hans bostad på Ringgatan. Avsikten var att han skulle berätta för mig om sitt sportskoföretag. Han var då 92 år gammal och jag trodde väl att han inte skulle orka med mig någon särskilt lång stund. Men när jag kom in i hans lägenhet upptäckte jag att det låg idrottsskor av alla de slag överallt i lägenheten och Stig satte igång att berätta historier om sina skor och om sitt företag. Och när han tyckte att jag såg trött ut satte han sig vid pianot och spelade en stund och sedan fortsatte han att berätta historier om sina skor. Mitt planerade korta besök tog trekvarts dag och blev mycket givande.
Avvecklingen
När Karl Fritz Löfquist startade sitt företag gjorde han det i lokaler med adress S:t Persgatan 8 för att 1923 flytta till nya lokaler på S:t Persgatan 10. I dessa lokaler blev företaget kvar till 1963 då företaget under Stig Löfquists ledning flyttade in i H-Centrumhuset vid Dragarbrunnsgatan. Men då hade sportskotillverkningen redan upphört.
Löfquists skoreparations- och sportskofabrik var ett av familjen Löfquist helägt familjeföretag i 57 år. 1968 övertogs företaget av Hans Berglund(anställd i företaget sedan 1946). Han drev företaget vidare under namnet Löfquist Skoreparationer Hans Berglund fram till 1993 då företaget avvecklades.
Roland Agius
(rev THbg 2023)