Restaurang RULLAN
Roland Agius berättar
I vilken mån dagens uppsalabor känner till den gamla ärevördiga ”Restaurang Rullan” i Uppsala har jag ingen uppfattning om. Men här – omedelbart söder om den plats där Stadshuset idag står – fanns en gång en fantastisk restaurang med anor från tidigt 1800-tal omgärdad – åtminstone i Uppsala – av ett romantiskt skimmer. Restaurangen blev lågornas rov 1946 och uppsalaborna sörjde vad de förlorat.
Under 1800-talets första årtionden var Rullan (namnet fanns inte då) ett litet utvärdshus utanför staden öster om stadsdiket (nuvarande Kungsgatan) där värden, Mathias Wahlström, erbjöd sin publik ”bredda smörgåsar med ost eller medvurst, lilla supen och surt öl”. Här köpte han en humlegård och anlade ett sommarvärdshus. Det var många som betraktade det som ett ekonomiskt vågspel. Men den spekulativt lagde Wahlström såg det mera som en möjlighet.
Här byggde han en kägelbana – den tidens stora nöje – där gästerna kunde spela kägla, som var ett slags arkaisk form av dagens bowling. Johannes Sundblad, som beskrivit många uppsalamiljöer från den här tiden höjde anrättningen till skyarna trots att värdshuset ”befann sig långt utanför staden, bortom krypavstånd för stadens studenter”.
På 1850-talet förvärvades värdshuset av ialienaren Antoni Tadei, som vunnit medborgarskap i Uppsala där han etablerat sig som vinhandlare. Tadei byggde ut anrättningen, som nu försågs med nya och större kägelbanor och andra moderniteter, bl.a. en ”karusellgunga”- ett slags pariserhjul, som Sundblad beskriver som en ”likt väderqvarnsvingar kringgående, med handkraft igånghållen gunga”. Det anses att det är den gungan som långt senare gav krogen namnet ”Rullan”. Slänggungan inspirerade även till den lättsamma visan:
När som Rullan sätts igång,
Rullan går, Rullan går
Ser man en student så lång,
Rullan går, Rullan går
Klädd uti sin vita luva.
gungar med sin turturduva
Rullan går, Rullan går
Rullan på 1890-talet. Foto: Osti UM
Antoni Tadei döpte om värdshuset till Vauxhall, vilket var det utländska och fint klingande namnet på förlustelseställen där man trakterades med musik, kunde fröjda sig åt uppträdanden av varitéartister och avsluta kvällen med dans. Studenthumorn döpte dock snabbt om stället till ”Vakshall” eftersom det låg nära Vaksala tull.
Wauxhall utvecklades också under Tadeis regim till ett veritabelt tivoli med besök av många internationella varitéartister. Ballongflygning med spekulativa inslag var återkommande synnerligen populära publikattraktioner. I en annons 1856 i J O Sundvallsons ”Tidningen Upsala” lockade han gäster till Wauxhall med en ”uppsändning av en Montgolfierisk luftballong”. I annonsen utlovade han vidare att ”två personer, en utklädd till bagare, den andre till sotare, skulle följa med uppstigningen och när ballongen ”uppnått viss höjd skulle först bagaren och sedan sotaren nedstörta”.
Tro mig, uppsalaborna ”gick man ur huse”, som man säger.
Antoni Tadei blev under några år en frisk fläkt i Uppsala men i det ånga loppet blev hans satsningar för högtflygande och det hela slutade med konkurs och efter den drog han sig tillbaka som krögare på det klassiska studenthaket ”Taddis” beläget i hörnet av Drottninggatan och Östra Ågatan där Uplandsbanken idag har sitt huvudkontor.
Vauxhall övertogs av källarmästare C. G. Calleberg. Han byggde om värdshuset till en restaurang i mer borgerlig stil, och utvidgade byggnaderna betydligt. 1870 sålde han Vauxhall till källarmästare Emil Mellgren d.ä. Det var efter den affären som restaurangen även officiellt fick namnet ”Rullan”, Näste krögare blev Emil Mellgren d.y. som började hålla Rullan öppet året runt. Och med Mellgren d.y. blev det fart på Rullan igen.
Restaurangen gästades av många av tidens mest berömda varitéartister. Artisterna kom ofta från sydligare länder och dessa varietéer har bevarats till eftervärlden av en juridikstudent vid namn Carl Stiernström, som uppenbarligen tillbringade mer tid på Rullan än på Juridikum. Här berättar han om flickorna i Tyroler Consert-Sänger Gesällsschaft, Kullmans Wiener-damkapell och inte minst om den franska chansonettsångerskan Paulette Rosé och hennes uppenbarligen mycket uppskattade gästspel på Rullan den 6 oktober 1889.
Paulette Rosé uppträdde i lokalen en trappa upp där det enbart fanns manlig publik. Här rådde ”hög stämning” och sångerskan, som sjöng på franska, intog ”vällustiga ställningar med utmanande åtbörder och miner”, hon böjde sig framåt så att ”brösten nästan blottades”, hon lyfte på kjolen över knäna ”ett gott stycke uppåt låren” och kastade slängkyssar åt publiken. Det påstås, att publiken inte brydde sig så mycket om sången, men att aktrisens åtbörder fick den manliga publiken att ”stormtjuta” av förtjusning.
Varietéerna på Mosebacke och Berns i Stockholm samt på Rullan i Uppsala förbjöds 1896, Jag har inte hittat någon rimlig förklaring till förbudet men hoppas naturligtvis att det finns en sådan. Illa vore det annars.
1911 sålde Emil Mellgren d.y, Rullan till Upsala Hotel AB där Henrik Svanfeldt – krogkung i Uppsala under 1900-talets första hälft – var chef och huvudägare. Svanfeldt regerade också över Hotel Gillet och Restaurang Flustret. Rullans trädgårdsservering var sommartid något alldeles enastående med underhållning av dåtidens främsta artister. Ett annat populärt inslag var Rullans traditionella baler på Annandag jul. Då var det alltid fullsatt och publiken klädde upp sig lite utöver det vanliga.
Det låg ett skimmer av romantik, men också sentimentalitet, över Restaurang Rullan, Anrättningen var ett nöjesetablissemang utöver det vanliga i Uppsala, Men alla sagor har ett slut, så även sagan om Restaurang Rullan. Natten mellan 4 och 5 november 1946 totalförstördes restaurangen med alla byggnader av en brand. På platsen uppfördes i stället – några år senare – ett huvudkontor för Uppsala stad, Stadshuset, vars fasad på innergården försågs med så kallad ”konstnärlig utsmyckning” av sådan art att konstnären Bror Hjort genast döpte den till ”upphostningarna”.