Ungdomens hus

Ungdomens hus byggdes 1903 med hjälp av brännvinspengar och blev en högborg för folkbildningen. Det var länge känt under namnet Fyrishall och här ordnade Arbetarinstitutet sina föreläsningar. Innan byggnaden togs över av Föreningen Ungdomens hus inrymdes både Stadsbiblioteket och Arbetsförmedlingen.

Folkbildningen kommer igång

I början av 1800-talet började tankar på folkbildning i modern mening dyka upp i England och andra europeiska länder. Med detta menades en utbildning som inte i första hand av gällde en viss yrkesverksamhet utan en bredare allmänkulturell utbildning för vuxna. En som fäste dessa tankar i skrift var britten Henry Brougham, vars bok fick stort inflytande även i Sverige. Boken översattes av Frans Anton Ewerlöf och gavs ut år 1832 med titeln Om folkbildning af Brougham. Öfversättning med anteckningar om de i England befintliga handtverksinstituterna och Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande. Samlade under en resa i nämnde land, åren 1830-31”.

Här betonades vikten av föreläsningar, bibliotek, aftonskolor och folkskrifter. Ewerlöf tog fasta på idéerna och grundade tillsammans med
P. A. Wallmark Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande som gav ut folkskrifter, främst tidskriften Läsning för folket. De bidrog också i hög grad till att sockenbiblioteken utvecklades och förnyades till att populärvetenskapliga föreläsningar kom igång och till att bildningscirklar, dvs ett slags studiecirklar, skapades på åtminstone 30 håll i landet.

Bildningscirkelrörelsen blev dock inte långlivad. Dess roll i fortbildningen kom att övertas av de arbetarföreningar som började växa fram på 1850-talet och som blev viktigare på 1860- och 70-talen. De var främst ett slags självhjälpsföreningar, men de ordnade också bibliotek, läselokaler och föreläsningar. Dessa föreningar var en del av den liberala arbetarrörelsen. Folkbildningen var då länge något som anordnades av de ”högre” samhällsklasserna och byggde på en bedömning av vad man där ansåg att folket behövde. Så småningom kom arbetarföreningarna och bildningscirklarna att avlösas av fackföreningar, folkrörelser och socialdemokratin.

I Uppsala

Det är oklart vad detta tidiga intresse för folkbildning ledde till i Uppsala. I Tidningen Upsala den 29 oktober 1850 beklagar skribenten att det  finns varken en arbetareförening eller en bildningscirkel i staden.

Efter något år, dvs år 1852, startade i alla fall en bildningscirkel i fabriks- och hantverksföreningens regi. Den avlöstes efter tre år av den frivilliga skarpskytterörelsens skola.

År 1872 bildas en arbetarförening. Drivande var bl a färgaren C. O. Tenggren och skräddaren C. G. Gustafsson. Vid tioårsfesten år 1882 höll O. E. Lindberg ett tal där han framhöll att arbetarföreningen hade kunnat stötta hundratals familjer  ekonomiskt och bistå med begravningshjälp. Han berättade också om föredrag och samtal om religiösa, politiska och sociala frågor. Inom arbetarföreningen fanns också en sångförening, ett musik- och ett teatersällskap. Av tidningsuppgifter framgår att man också ordnade lustresor och julgillen.

Den första tiden förfogade föreningen över en lokal på S:t Eriks torg 6, men hyrde i oktober 1873 rymligare lokaler med adress Vaksalagatan 12.  Man ansträngde sig vidare för att skaffa sig egna och bättre lokaler och lyckades till slut få till stånd ett eget hus på S:t Persgatan 20.

Invigning skedde i november 1883. Men redan kort därefter fick föreningen ekonomiska svårigheter och byggnaden såldes på exekutiv auktion i november 1885. Köpare blev Upsala Sparbank och lokalerna kom att disponeras av Frälsningsarmén, som flyttade dit från sin lokal Arken på Skolgatan 20. Huset har sedan byggts om i olika omgångar, men finns kvar och Frälsningsarmén är fortfarande på plats.

Arbetarinstitut

År 1880 togs ett nytt viktigt initiativ. Då startade Stockholms arbetareinstitut, närmast som ett slags föreläsningsförening. Institutet anordnade populärvetenskapliga föreläsningar, ofta i serieform, riktade till allmänheten och då i första hand arbetare. Ämnena var ofta naturvetenskapligt inriktade och handlade aldrig om religion eller politik.  Man vände sig främst till människor med liten eller ingen utbildning, särskilt arbetare. Grundaren av institutet, Anton Nyström, drevs av övertygelsen att ökad kunskap skulle vara en god hjälp för arbetarklassen. Så småningom lyckades Stockholms arbetareinstitut få egna lokaler vid Klara Norra Kyrkogata.

Stockholms arbetareinstitut blev en förebild och fick många efterföljare i Sverige och i andra nordiska länder. I Uppsala togs idén upp av kretsen kring den nybildade radikala studentföreningen Verdandi och en av dess grundare, O. E. Lindberg. Den 1 mars 1883 inledde Uppsalas arbetarinstitut sin verksamhet i Arbetareföreningens lokal med en serie föreläsningar om svenska språket, nationalekonomi, svensk historia, anatomi, jordkunskap m m.

Institutet kom under hela sin existens att ha god kontakt med andra organisationer, inte minst godtemplarna. Det var också ett slags mötesplats för universitet och den breda allmänheten. De flesta föreläsare kom från universitetet. Institutets styrelse utgjordes ursprungligen av tre akademiska lärare, tre arbetsgivarrepresentanter och fyra arbetare.

Antalet åhörare varierade och under den första 50 åren var medeltalet åhörare ca 150 per föreläsning. År 1905 lockade Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström 500 åhörare till vart och ett av sina två föredrag om Sexuell hygien. År 1954 var ett rekordår med  i medeltal 400 åhörare.

Fyrishall

Inledningsvis bedrev institutet sin verksamhet i olika lokaler inom staden. Under 1890-talet utnyttjades den gamla Norrlands Nation på Östra Ågatan 31. Men år 1903 förbättrades lokalsituationen radikalt när institutet gavs rätt att fritt utnyttja det just färdigställda Fyrishall i hörnet av Skolgatan och Svartbäcksgatan.

Det var godsägaren och industrimannen P. A. Liljedahl som i stadsfullmäktige år 1901 föreslagit att staden skulle uppföra en byggnad för sociala ändamål i på denna plats. Den aktuella tomten ansågs föga attraktiv och hade tillkommit sedan Barkströms garveri rivits för att ge plats åt Haglunds bro. Spritbolaget, där nämnde Liljedahl var verkställande direktör, skulle ta ett stort ekonomiskt ansvar och även fattigvården stödde förslaget. Att Liljedahl också var medlem av stadens drätselnämnd ökade säkert hans möjligheter att vinna gehör. Liljedahls förslag vann anklang och ett tvåvånings stenhus, ritat av Carl Axel Ekholm, blev klart i början av år 1903. Bygget kom att kosta ca 50000 kr.

Bottenvåningen skulle hyras av fattigvårdsstyrelsen för 1200 kr årligen  (eller kanske 1500, uppgifterna varierar). Här skulle understöd lämnas ”in natura” till vissa fattiga. De understödstagare som tilldelades livsmedel fick ta sig in via ingången från gården. Stora ingången från Svartbäcksgatan var däremot reserverad för dem, såväl äldre som barn, som skulle äta sin middag i den stora matsalen. Fattigvården och en donation av professor Kjellberg bekostade middagen för ett antal barn från stadens folkskolor. Fattigvårdens stenarbetare (som bröt sten i Stadsskogen) fick också en del av sin avlöning i form av livsmedel. För andra kostade maten 12 öre för en halv portion och 20 öre för en hel. År 1903 gick det varje månad åt 16 säckar vetemjöl, 1000 kg bröd samt fläsk, sill och potatis för totalt ca 700 kr.

”Soppkokningen” var inte något nytt, utan hade funnits i staden sedan 1883. I den byggnad som kallades Arken på Skolgatan 20 fanns ett slags folkkök, som nu flyttade till Fyrishall.

Spritbolagets roll för finansiering bestod i ett beslut om att hyra den övre våningen för 2500 kr per år och att ställa denna till förfogande för Arbetarinstitutet och andra, som exempelvis föreningen Studenter och Arbetare. På denna övervåning fanns en stor föreläsningssal för inemot 300 åhörare, ett rum avsett för bibliotek samt några mindre kontorsrum.

Det var inte så märkligt att ett kommunalt bolags vinster skulle användas på detta sätt. Bolagets uppgift var, förutom att hantera spritförsälj-ningen, också att verka för ett minskat supande och för att befrämja ”sedligheten” i samhället.  Redan tidigare hade stora vinstmedel gått till sociala ändamål.

Arbetarinstitutet fick på detta sätt lämpliga lokaler och verksamheten levde vidare i dessa lokaler fram till 1929 då stadsbiblioteket tog över föreläsningslokalen. Initiativtagaren, P. A. Liljedahl, blev direktör för fastigheten och stod kvar i denna roll fram till sin död år 1911.

Institutet fortsatte sedan sin verksamhet i andra lokaler så som KFUM och efter år 1947 framförallt Nannaskolans aula. Folkbildaren och läaroverksadjunkten Carl Cederblad var under inte mindre än 25 år föreståndare för institutet, från 1923-1948.

Sommaren 1981 beslöt kulturnämnden att upphöra med sitt årliga bidrag, som dittills uppgått till 28000 kr. Arbetarinstitutets verksamhet upphörde efter 98 år.

Stadsbibliotek

Mellan åren 1916 och 1941 låg Uppsalas stadsbibliotek i Fyrishall. Redan från början fanns tanken på ett bibliotek i anslutning till den föreläsningssal som Arbetarinstitutet m fl disponerade, men det dröjde innan detta förverkligades. Dock inhystes Uppsalas sockenbibliotek åren 1903 till 1905 i Fyrishall. I samband med att Uppsala Stadsbibliotek grundades 1906 (under namnet Uppsala Stads Folkbibliotek och Läsestuga och med adress Kungsängatan 29) lades sockenbiblioteket ner och böckerna flyttades till Kungsängsgatan. Det nya bibliotekets bokbestånd kom att uppgå till 900 band.

Det gamla sockenbiblioteket, som var Uppsalas första offentliga folkbibliotek, kom igång 1864 med ett bokbestånd på 352 band. De första 20 åren var det förlagt till Prins Gustafs Folkskola. År 1880 ville inte skolrådet längre ha detta ansvar och stadsfullmäktige uppdrog åt Tekniska skolan att ta över. År 1885 flyttades bibliotekets 900 band till den nybyggda Tekniska skolan på Skolgatan. Fullmäktige beslöt också att staden skulle ge ett årligt bidrag och att detta i sin helhet skulle hämtas ur hundskattemedlen. Hundskattemedel kom att användas för detta till 1919.

Stadsbiblioteket fortsatte att växa och behövde snart bättre lokaler. Stadsfullmäktige beslöt hösten 1916 att två rum intill föreläsningssalen i Fyrishall skulle tilldelas folkbiblioteket. Läsestugan i Kungsängen skulle behållas.

År 1925 donerade Upsala Bayerska Bryggeri 25000 kr till biblioteket med anledning av sitt 60-årsjubileum. Man föreslog också att den stora föreläsningssalen skulle läggas ihop med bibliotekets tidigare utrymme och bli en utlåningslokal med öppna hyllor. Så blev det också. Donationsmedlen utnyttjades för ombyggnad och inredning. Den 15 april 1929 öppnade det nya biblioteket för allmänheten. Bokbeståndet bestod av 7255 band samt 1640 band deponerade av ABF.

Man var nu övertygad om att lokalfrågan var löst på lång sikt, men tvingades snart ändra uppfattning. Biblioteket och utnyttjandet av dess tjänster växte snabbt och lokalfrågan blev akut. Ett förslag att ta över Fyrishalls bottenvåning prövades och förkastades. Staden beslöt att låta uppföra en ny biblioteksbyggnad, förenad med en simhall, på Östra Ågatan. Denna, ritad av stadsarkitekten  Gunnar Leche, stod klar 1941.

Ombyggnad

Redan år 1915, innan stadsbiblioteket blev hyresgäst, hade man gjort en stor ombyggnad av fastigheten. Taket höjdes och en vindsvåning inreddes, där arbetsförmedlingens direktör fick en bostad. På övervåningen skapades ett litet kafé. Fasaden omarbetades kraftigt och dekorerades i ett slags holländsk nybarock med markerad sockel och pilasterband. Den mest iögonfallande förändringen var att tornspiran flyttades från hörnet närmast bron till ett nytt torn i hörnet av Svartbäcksgatan och Skolgatan. Bakom ombyggnaden stod stadsarkitekten Theodor Kellgren. År 1940 gjordes ytterligare en ombyggnad inför stadsbibliotekets inflyttning.

Den gamla föreläsningssalen fick en hy roll. Bildkälla: Harnesk

medArbetsförmedlingen

År 1914 flyttade Uppsala läns arbetsförmedling till Fyrishall och tog hela bottenvåningen i besittning. Verksamheten hade börjat sex år tidigare och inledningsvis höll man hus i den gamla posten på Östra Ågatan 35. Ingången till den manliga avdelningen var från Svartbäcksgatan och till den kvinnliga från Skolgatan.

När stadsbiblioteket flyttade ut år 1941 fick arbetsförmedlingen möjlighet att disponera hela byggnaden och dess 800 kvm kontorsyta fördelade på tre våningar. En nyhet var att man inte längre separerade de manliga och kvinnliga arbetssökandena.

September 1962 lämnade arbetsförmedlingen det som i UNT beskrevs som ”gamla ruffiga Fyrishall” och flyttade till nybyggda lokaler i kvarteret Sif.

Tiden 1962-1985

Under ett antal år efter arbetsförmedlingens flytt användes huset av olika föreningar, främst ABF för olika studiecirklar. Här grundades också Club Lindormen år 1978 som tog sitt namn efter kvarteret. Även Konstfrämjandet utnyttjade lokalerna.

Ungdomens hus

Att Uppsala behövde ett förenings- och kulturhus för ungdomen stod klart för många och frågan hade diskuterats under många år. Tanken på att förvandla Fyrishall till ett sådant hus var inte ny och hade aktualiserats redan på 1960-talet när arbetsförmedlingen lämnade fastigheten. Arbetet för att få till stånd ett sådant hus tog ny fart 1983 då Aktionsgruppen för ett ungdomens hus bildades. Flera förslag lades fram, bland annat ett om det gamla stadsbiblioteket på Östra Ågatan.  Men efter en livlig och hård kamp enades kommunen och aktionsgruppen år 1985 om att Fyrishall skulle förvandlas till ett Ungdomens hus och drivas av en ideell ungdomsförening. Här skulle finnas plats för musik och mycket annat.

Planerna förverkligades och en 6 september 1986 invigdes officiellt Ungdomen hus, vilket blev Fyrishalls nya namn. Huset blev en populär och levande träffpunkt.

Ett förslag

År 2019 kunde fastighetsägaren konstatera att fastigheten var mycket sliten både invändigt och utvändigt och att installationer för el, ventilation, avlopp och vatten samt brandskydd var bristfälliga. Man bedömde att en totalrenovering krävdes och kostnaden för en sådan uppskattades till 20 – 30 miljoner kronor.

Stadens kulturförvaltning inledde en diskussion med föreningen Ungdomens hus. Den utmynnade i förslaget att föreningen skulle hörnet av Svartbäcksgatan och Skolgatan och flytta till Karl Johansgårdarnas centralpaviljong i Svartbäcken.

Förslaget förverkligades aldrig, främst därför att föreningen och dess medlemmar ansåg att det föreslagna läget var alltför ocentralt.

Branden

Fredag den 4 oktober 2024 skadas Ungdomens hus allvarligt av en häftig brand. Föreningen tvingas söka nya lokaler och fastighetens framtid är oklar.

Källor

UNTarkiv
Cederblad, Carl: Uppsala Arbetarinstitut. Drag ur dess 50-åriga historia. Minnesskrift till jubileet den 3 mars 1933.
Harnesk, Paul: Uppsala Stadsbibliotek. Minnesskrift vid invigningen av den nya biblioteksbyggnaden den 19 0ktober 1941.
Lokaler för ungdomsverksamhet. KTN-2019-00764. Uppsala Kommun.

T Hedberg (2024)