Uppsalas äldre kvarnar - Akademikvarnen m fl

Uppsala har en gammal kvarnhistoria som sträcker sig in i vår tid. Den började redan 1286 med Mjölkvarnen vid Sala Fluvius, dvs Akademikvarnen.

Akademikvarnen

Kvarnen i Fyrisån är Uppsalas äldsta kända industri. Redan år 1286 startades kvarndriften på holmen. När den avvecklades 1946 hade den verkat i Uppsala i 660 år. Bland svenska industriföretag är det nog endast Falu koppargruva som kan peka på lika många verksamhetsår.

Det var genom kung Magnus Ladulås ”bytesbrev” med Uppsala domkyrka från den 22 maj 1286 som dåvarande ärkebiskopen Magnus Bosson fick rätt att bygga och driva en vattendriven kvarn på Holmen i Salaån som ån hette på den tiden.

De är inte helt klarlagt huruvida den ursprungliga vattenkvarnen byggdes av Magnus Bosson eller om han bara övertog en befintlig rörelse. I bytesbrevet från 1286 nämns inte kvarnen direkt men antydningsvis kan man förstå att där existerade eller åtminstone borde existera en kvarn.

Om det sedan innebar att där skulle byggas en kvarn eller att där fanns en kvarn är svårt att veta. Oavsett vilket kan vi lugnt utgå ifrån att kvarnen i vart fall inte tillkom senare än 1286. Det är inte heller klarlagt om kvarnen var Magnus Bossons privata egendom eller om den tillhörde domkyrkan.

I samband med reformationen på 1500-talet övergick kvarnen i kronans ägo genom Gustafs Vasas försorg.

Drottning Kristina tillhörde universitetets gynnare och välgörare och den 2 september 1647 satte hon sitt namn under ett kungabrev som tillfredsställde universitetets önskemål på en rad punkter. Bland annat beslöt hon att kvarntullen hädanefter skulle tillfalla universitetet.

Universitetet hade sedan monopol på all malning i Uppsala fram till 1780-talet. Stadens borgare var inte helt tillfreds med detta monopol och begärde i mitten av 1700-talet att få uppsätta väder- och hästkvarnar samt att få anlägga en grynkvarn vid ån. Detta avslogs den 2 november 1765 så som stridande mot äldre kungliga resolutioner till akademins förmån.

Kvarntullen utgjorde en inte helt försumbar andel av universitetets budget. Under exempelvis år 1748 omfattade hela inkomstsidan 57334 daler silvermynt och av detta kom 2946 daler från kvarnen.

Den nuvarande kvarnbyggnaden uppfördes under 1760-talet. Vid samma tid byggdes också kvarnbron, smedjan och magasinsbyggnaden. I mitten av 1880-talet försågs byggnaden med ytterligare en våning ut de karakteristiska gavlarna på fasaderna tillkom.Maskinparken förnyades även.

Den 26 – 27 augusti år 1910 eldhärjades kvarnen svårt, men återuppbyggdes. Då byttes också de klassiska vattenhjulen ut mot effektivare turbiner för att driva kvarnstenarna.

Grundarens son H. W. Söderman junior och grundarens svärson Folke Nordlöf, båda starkt knutna till Uppsala Ångkvarn och blivande verkställande direktörer, arrenderade akademikvarnen under en 10-årsperiod från 1898. Universitet gick inte med på deras önskan att  låta Ångkvarn överta arrendekontraktet, varför verksamheten hela tiden drevs i Nordlöfs och Södermans namn, i nära samband med rörelsen vid Ångkvarn.

År 1908 övertogs arrendet av mjölnarmästare H Gustafsson. År 1918 övergick det till Upsala Valskvarn som drev kvarnen till år 1946 då verksamheten avvecklades och en 660-årig industri gick i  graven.

Verksamheten lades ner år 1946. De sista åren arrenderades kvarnen av Upsala Valskvarn AB, som här bl.a. producerade kraftfoderblandningar.

Under slutet av 1950-talet byggdes den om för att kunna inhysa Upplandsmuseet och den gamla Akademikvarnen är idag en välbekant byggnad på Kvarnholmen i centrala Uppsala. I hjulhuset kan man än idag uppleva hur vattenkvarnen fungerade och se hur Fyrisåns vatten strömmar genom byggnaden.

Andra kvarnar

Vid den nuvarande Väderkvarnsgatan fanns åtminstone två väderkvarnar som gett gatan dess namn

En var Fattigmagasinets väderkvarn som byggdes 1788 av stadens borgare sedan universitetets nästan 150-åriga kvarnmonopol (Akademikvarnen på Holmen i Fyrisån) hade upphävts. Den kvarnen var, vilket också dess namn anger, ett led i den dåtida socialvården. Fattigmagasinets Väderkvarn var beläget på Väderkvarnshöjden, som åtminstone delvis finns bevarad på baksidan av det flerfamiljshus som finns längs Väderkvarnsgatan mellan Vaksalagatan och Hjalmar Brantingsgatan.

Den andra var Garvare Arndtz kvarn. Gustaf Arndtz hade fram till år 1860 ett garveri i vid Vaksalagatan i kvarteret. Vid sidan av detta ägde och drev han sedan år 1843 ett brännvins­bränneri och en jästfabrik i kvarteret Einar, det kvarter som idag gränsar till Vaksalagatan i söder och Väderkvarnsgatan i väster. Kvarnen var en del av bränneriet och användes endast för bränneriets behov och byggdes någon gång under 1850-talet. Då hade Arndtz redan överlåtit verksamheten till P E Wendblad, men kvarnen kallades likafullt för Arndtz kvarn. Möjligen hade Wendblad förbyggt sig eftersom han gick i konkurs år 1857.

Ulva kvarn  är också väl värd att nämna trots att den inte  ligger inte i centrala Uppsala utan några kilometer norr om staden, vid Fyrisåns högsta vattenfall. Här har det funnits kvarnar sedan 1300-talet. Det nuvarande kvarnhuset stammar från 1700-talet. Kvarnverksamheten upphörde år 1963.

Givetvis har det också funnits väderkvarnar och små kvarnar vid mindre vattendrag runt om i Uppland, också i Uppsalas närhet. Ett exempel är  Kvarnbo kvarn några kilometer väster om staden. Den omnämndes första kända tillfället 1316 då den av Andreas And skänktes till Domkyrkan. Även i Bergsbrunna fanns en liten kvarn.

Den månghundraåriga kvarnepoken i Uppsala  avslutades i oktober 2018 med nedläggningen av Uppsala Ångkvarn. Den hade sina rötter i företag som grundades 1864. Läs mer om detta här. Redan tidigare hade det andra stora kvarnföretaget i Uppsala upphört, nämligen Uppsala Valskvarn AB. Detta bildades 1914 efter att ha tagit över ett mindre och konkursdrabbat företag. Läs mer här.