Hjalmar Söderberg

Den 1 september 1885 öppnade handlanden Hjalmar Söderberg en garn-, sybehörs- och vävnadsaffär i gården Vaksalagatan 13. I dag finns Stadshuset på den adressen. Redan från första början fick rörelsen god fart och företaget utvecklades till att bli det största textilföretaget i Uppsala. Behovet av nya och större lokaler tilltog och ganska snart kunde företaget flytta till större lokaler i den intilliggande fastigheten Vaksalagatan 15.

Redan på 1890-talet började firman med tillverkning av ylletyger och därefter av konfektion. År 1907 bildades ett särskilt bolag för konfektionen. Då bildades AB Hjalmar Söderberg. Detaljhandelns firmanamn förblev Hjalmar Söderberg, Herrkonfektions- och Ekiperingsaffär. Manufakturaffären på Vaksalagatan 15 övergick senare till att bli en specialaffär i herrekipering och herrkonfektion.

Den industriella verksamheten flyttades 1896 till lokaler i kv. Brynhild (hörnet av Dragarbrunnsgatan och Kålsängsgränd) med adress Dragarbrunnsgatan 65.

Till en början var det en tämligen oansenlig tvåvåningsbyggnad, som under årens lopp några gånger blev föremål för om- och tillbyggnad i takt med att produktionen ökade. En stor bygginvestering genomfördes 1935 och det var då fabrikskomplexet i hörnet Dragarbrunnsgatan och Kålsängsgränd skapades på riktigt och där var alla tekniska resurser som krävdes för en modern konfektionsindustri väl tillgodosedda.

Modern organisation och högsta tänkbara planmässighet var kännetecken för det arbete som utfördes vid symaskinerna. De nya lokalerna var ljusa och luftiga och utrustade med bästa tänkbara hygieniska förhållanden; allt för att skapa förutsättningar för en fullödig arbetsprestation. Ökad trivsel i arbetet och ett kraftigt förbättrat produktionsresultat blev resultat som inte lät vänta på sig.

Bolaget fick här plats med en stor avdelning för herrkläder, men också avdelningar för gosskläder och damkappor. En viktig detalj i produktionen var skapandet av modellerna (design säger vi idag) som skulle ge Söderbergskläderna ökat värde och popularitet. Här var Hj. Söderbergs tidigt ute och lade mycket tid, möda och pengar på den detaljen. 

Syfabriken lyckades också få en betydande avsättning för sin tillverkning väl spridda över hela landet. I företaget sysselsattes vid den tiden drygt 500 arbetare, det stora flertalet kvinnor. 1939, vid andra världskrigets utbrott, fick företaget stora beställningar av kläder till den svenska armén. För bolaget innebar det tillskottet att 1940-talet upplevdes som en lysande period i företagets historia. Och trångboddheten i fabriken i hörnet av Dragarbrunnsgatan och Kålsängsgränd, gjorde att funderingarna kring en ny fabrik mer och mer aktualiserades.

Erik Söderberg tar över

Efter Hjalmar Söderbergs död 1933 övertog sonen Erik Söderberg, f. 1888, ledningen för syfabrken medan brodern Gösta förestod butiken. På tillverkningsprogrammet fanns då herr – och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor.

Antalet anställda arbetare i företaget, som då hade filialfabriker i Lövstabruk och Örbyhus, uppgick till cirka 600 personer varav merparten var kvinnor. Denna omfattning av personalstyrkan behöll företaget fram till början av 1950-talet. Firman tillverkade då cirka 150 000 plagg årligen och aktiekapitalet uppgick till som mest 960 000 kronor.

Produktionen av kläder till den svenska armén ledde till att 1940-talet kom att bli ett lysande decennium för företaget och plötsligt var trångboddheten i fabriken i hörnet av Dragarbrunnsgatan och Kålsängsgränd ett faktum. Behovet av en ny fabriksanläggning blev påtaglig och man beslöt att bygga en ny anläggning i stadsdelen Boländerna med adress Bergsbrunnagatan 1.

Slutet

Redan åtta år efter flytten till Bergsbrunnagatan, dvs år 1958, försattes företaget i konkurs.

Det fanns de som sade att firman hade förbyggt sig. Någon sanning kan det nog ligga i detta, men än viktigare var nog att den hårdare internationella konkurrensen ledde till att företaget inte längre kunde hävda sig på samma sätt som tidigare. Lönsamheten, som redan tidigare varit svag försämrades ytterliggare.  Mellan 1955 och 1960 avvecklade företaget successivt sin verksamhet i Uppsala och 1958 lades större delen av företagets verksamhet i Uppsala ned, medan en mindre del flyttades till filialen i Örbyhus.

AB Hjalmar Söderberg var ett familjeföretag och ägdes i allt väsentligt av grundaren Hjalmar Söderberg och hans familj.

Aktiekapitalet, som 1907 uppgick till 116 600 kr hade 1920 ökat till 960 000 kr och på den nivån förblev aktiekapitalet fram till företagsavvecklingen i slutet på 1950-talet. Noterbart är att under några år före avvecklingen var aktieutdelningen i företaget större än den redovisade årsvinsten.

AB Hjalmar Söderberg blev aldrig de stora vinsternas företag. Under åren 1920-1934 var årsvinsten ytterst liten. Vissa år gick verksamheten t.o.m. med underskott. Det blev något bättre i mitten på 1930-talet och åren mellan 1935 och 1950 pendlade årsvinsten som regel kring 200 000 kr per år. Året 1950, som i efterhand framstår som året då företagets utförsbacke startades uppgick omsättningen till 12 milj. kr och årsvinsten till 104 000 kr. Under resterande år under 1950-talet försämrades årsresultatet successivt mot ett nollresultat.                                                                                 

Roland Agius/THbg