AB Spritmotorer
AB Spritmotorer i Uppsala var en storslagen, djärv och dyrbar satsning som gjordes 1918 men som gick i stöpet bara ett par år senare i samband med 1920-talets deflationskris.
Åren närmast efter första världskrigets slut var turbulenta och det var många industrier i Uppsala och på andra håll som fick stora problem dessa år. Den politiska oron och oron på arbetsmarknaden var stor. Strejker bröt ut på många håll. Arbetslösheten steg brant och industriproduktionen sjönk dramatiskt. I Uppsala fick Nymans verkstäder och Gahns stora problem, men lyckades rida ut krisen. Andra Uppsalaföretag som t ex J L Roses, Chokladfabriken Fyris, Löfqvists skofabrik och Motor- och båtverkstäderna gick i konkurs, men rekonstruerades och levde vidare. Andra företag försvann, som t ex AB spritmotorer.
Alkohol som motorbränsle
Miljöfrågan ligger bakom vår tids intresse för etanol som motorbränsle. All bensin som säljs idag innehåller 5% etanol och det motorbränsle som kallas E85 innehåller 85%. Men användningen av etanol har en längre historia. Några minns väl fortfarande det som såldes under namnet lättbentyl (ibland oegentligt kallat bentyl) under andra världskriget och en bit in på 1950-talet. Då handlade det inte om att minska koldioxidutsläppen utan om att hitta ersättning för bristvaran bensin. Lättbentylen innehöll 25 % etanol . Den var skattemässigt gynnad och såldes för samma pris som bensin. Lättbentylen fanns redan på 1920-talet och kunde utan problem användas i vanliga bensinmotorer. Då såldes också en blandning som kallades bentyl, där det mera ospecifika kravet var att minst 50% skulle utgöras av alkohol. Denna blandning fungerade sämre än lättbentylen i bensinmotorer och fick ingen större användning.
Alkohol som motorbränsle hade många förespråkare redan under slutet av 1800-talet. Exempelvis drevs Henry Fords allra första fordon, en s k Quadricycle, från 1896 av en etanolmotor på 4 hk. Det fanns också en rädsla för den eldfarliga bensinen.
Vid tiden för första världskriget tog intresset för etanol som motorbränsle fart. Ett skäl var naturligtvis jakten på ersättning för bensin. Kriget gjorde att bensinpriset steg och att importen till Sverige ströps för att under de sista krigsåren i stort sett upphöra. Ett annat skäl var att metoden att producera alkohol med sulfitlut som råvara hade utvecklats. Här öppnades möjligheter att ersätta dyr importerad bensin med sprit tillverkad av avfall från pappersmassetillverkningen.
Gösta Ekström
Uppfinnaren och ingenjören Gösta Ekström föddes 1882. Efter studier i Darmstadt anställdes han år 1906 av Stora Kopparberg för att söka nyttiggöra avfallsluten från sulfitcellulosaindustrin. En idé byggde på att utnyttja att luten innehöll 1,6 % sockerarter. Dessa borde kunna jäsas. Efter en del inledande försök startade Stora Kopparberg år 1911 en fabrik i Skutskär som var först i världen med en fabriksmässig produktion av alkohol baserad på sulfitlut. Ett bolag vid namn AB Ethyl bildades och Ekström blev dess chef. Avsättningen av de kvantiteter som skulle kunna produceras var emellertid ingen enkel fråga. Ekström räknade ut att Skutskär skulle kunna producera 1 200 m3/år. Totalt skulle man enligt honom kunna få från fram mer än 30 000 m3/år om alla då befintliga svenska sulfitmassefabriker skulle utnyttjas.
Denna kvantitet kanske inte uppfattas så betydande idag, men kan ställas mot bensinimporten till Sverige som år 1919 uppgick till ungefär 30 000 m3 efter att ha legat långt lägre under krigsåren. Man skulle den här vägen kunna få fram dubbelt så mycket som det som brändes av potatis, spannmål mm. Spriten var inte heller sämre än annat brännvin. Motståndet mot sulfitsprit var därför betydande från både lantbruket och nykterhetsrörelsen.
Behovet att hitta ersättning för bensin blev tydligt när importen av blev starkt försvårad och närmast upphörde mot världskrigets slut. Tanken på att använda spriten som motorbränsle låg nära till hands. Flera fabriker för sulfitsprit byggdes och 2018 fanns 10 st igång och 11 var under anläggning. Även i andra länder som Norge, Finland och Tyskland byggdes fabriker som utnyttjade AB Ethyls metod.
AB Spritmotorer
År 1918 grundades AB Spritmotorer i Uppsala av AB Ethyl på Gösta Ekströms initiativ, för att tillverka och försälja motorer, förgasare och automobiler. Dessa avsågs att vara särskilt avpassade för spritdrift. Visserligen kunde vanliga bensinmotorer efter mindre modifikationer köras på alkohol, men resultatet blev bättre om motorerna från början byggdes för etanol. Framförallt borde de ha högre kompression än den tidens bensinmotorer. Även förgasaren borde vara avsedd för detta bränsle. Gösta Ekström blev chef för det nya företaget.
Gustaf Erikson
Gustaf Erikson (1859 -1922) byggde den första svenska bilen 1897 vid sin tid på Surahammars bruk och brukar betecknas som den svenska bilens fader. Bilen kan f ö beskådas på Tekniska muséet i Stockholm. Idéerna hade han hämtat under studieresor utomlands. Detta första försök verkade så lovande att bruket beslöt att starta biltillverkning vid sin järnvägsverkstad i Södertälje, Vabis AB. Där blev Erikson kvar till 1910 och konstruerade en mängd olika fordon och motorer. Antalet fordon som verkligen tillverkades och såldes var dock endast några tiotal. År 1913 återvände han till Scania-Vabis som företaget nu hette efter fusionen med Scania.
Under kriget konstruerade han en spritmotor och en ny förgasare. Det nystartade företaget Spritmotor avsåg att exploatera hans uppfinningar och 1918 rekryterades han som teknisk direktör.
AB Spritmotorer – uppgång och fall
Det nya bolaget startade med ett aktiekapital på 1,2 miljoner kronor. Utöver AB Ethyl satsade även Gösta Ekström själv och andra privatpersoner pengar på projektet. En stor aktiepost köptes av köpmannakooperativet AB Förenade köpmän, en kortlivad föregångare till företag som Hakonbolagen och ICA. Styrelsen utgjordes, förutom Gösta Ekström och Gustaf Erikson, av direktör Johan Perne, grosshandlaren A E Thunholm och jur. kand. Bengt af Klintberg. Av kommunen köpte bolaget en tomt på 15 000 kvm på Kungsängen (vid det som senare blev Siktargatan/Sågargatan) och där lät man snabbt uppföra en stor och modern verkstadsbyggnad. Maskiner anskaffades och personal anställdes. I mars 1920 hade man 40 arbetare anställda plus ett okänt antal ritare, ingenjörer och andra tjänstemän.
Gustaf Erikson hade konstruerat en ny förgasare som i första hand var tänkt för spritmotorer men som tydligen också lämpade sig för bensinmotorer. Förgasaren var patentskyddad och väckte ett visst intresse utomlands. Tillverkningen av denna kom igång och den såldes under namnet ASMO men det var svårare att få igång den planerade tillverkningen av motorer och hela fordon.
Under år 1920 växte problemen. Kapitalet förbrukades snabbt. Enbart bygget av fabrikslokalerna kostade 600 000 kr, dvs hälften av kapitalet. Skulderna växte. Bensinpriset sjönk drastiskt och sulfitspriten kunde inte längre konkurrera utan stöd. Kontrollstyrelsen – det ämbetsverk som kontrollerade alkohollagstiftningens tillämpning – skapade dessutom vissa hinder för försäljningen av sulfitsprit. Vidare kom importen av billiga amerikanska masstillverkade bilar, enbart avsedda för bensin, igång. Bolaget tvingades också konstatera att tillverkningen av ASMO-förgasaren inte var lönsam och man kunde inte fullfölja tankarna på motortillverkning. I december 1920 inställdes betalningarna och driften upphörde. Skulderna var stora och konkursen var ett faktum den 22 februari 1921 efter bara något års verksamhet. (Att också Scania-Vabis gick i konkurs 1921 hör väl egentligen inte hit, men det illustrerar djupet av krisen.) AB Förenade köpmän förlorade mycket pengar på konkursen, vilket tillsammans med förluster på AB Ethyl och AB Sulfitsprit bidrog till företagets undergång.
Lokalerna
De stora fabrikslokalerna stod väl rimligtvis outnyttjade ett tag, men 1923 användes de som nödbostäder. Man inrättade 6 lägenheter och 11 bostadsrum genom att sätta upp provisoriska innerväggar i maskinhallen. År 1924 övertogs lokalerna av Nordiska Metallduksväveriet/Nordviror som använde dem fram till sin nedläggning år 2000.
Källor
Minneskrift utgiven med anledning av AB Ethyls 10-åriga tillvaro. Stockholm 1920
Nordlund, Christer (ed.): Motorspriten kommer. Gidlunds 1914
Sundin, Bo: Från avfall till möjligheter. Etanol i början av 1900-talet. Ur Polhem 2005
SvD
UNT
Vissa bilder är hämtade ur minnesskriften.
År 1920 började systembolaget sälja brännvin gjord av sulfitsprit och det gjorde man fram till år 1988 då Okryddat Taffelbrännvin lades ner. Sulfitbrännvinet hade en särskilt stor roll under andra världskriget. Idag kräver EU att allt brännvin ska vara gjort av jordbruksprodukter.
Torbjörn Hedberg