Ahlqvist & Gustavssons Metallgjuteri

Fram till 1800-talets mitt var de industriella inslagen i Uppsala obetydliga. Här fanns några vatten- resp. vinddrivna kvarnar, några brännvinsbrännerier, några tegellador, några boktryckerier, några bryggerier, några bagerier, någon enstaka mekanisk verkstad, etc. Merparten av företagen var små och relativt obetydliga. Många var ett mellanting mellan hantverk och industriellt embryo.

 På den här tiden var Uppsala en småstad med lantlig karaktär. De industriellt inriktade verksamheter som fanns var till största del inriktade mot den lokala marknaden och jordbrukets behov och den industri som fanns befann sig i skuggan av universitetet, kyrkan och studenterna. Men då – åren strax före och efter 1850 – började det hända saker.

 Det var handlarna och hantverkarna, som – i kölvattnet av utökad näringsfrihet och högkonjunktur – livfullt började ta del i uppkomna diskussioner om byggandet av en järnväg förbi Uppsala. Dessa diskussioner födde i Uppsala en för tidsandan välgörande optimism. Här fanns i staden en starkt förankrad hantverkstradition. Snickerier, skrädderier, skomakerier, garverier, och små mekaniska verkstäder (smedjor) förekom i förhållande till ortens storlek i ganska stor omfattning.

Jagades som skållade råttor av ”skomakarn”

 Några av dessa hantverksföretag hade tidigt börjat tänka i industriella banor. Hit hörde P G Ahlqvists Metallgjuteri på Dragarbrunnsgatan 22 från 1854, som 1931 blev det i Uppsala mera välkända Ahlqvist & Gustafssons Metallgjuteri som fanns kvar i staden till 1968. Historiskt sett fick metall- och verkstadsindustrin i Uppsala sitt genombrott kring sekelskiftet 1900. Den bärande gruppen industriföretag utgjordes då av mekaniska verkstäder, plåtslagerier och gjuterier.  

 Fram till 1931 hette företaget Ahlquists metallgjuteri. Det var P G Ahlqvist som grundade firman. Namnet Ahlquist & Gustafsson Metallgjuteri kom inte till förrän 1931 då gelbgjutaren Sten Gustafsson gick in som hälftenägare i företaget. Inledningsvis höll företaget till i lokaler med adress Dragarbrunnsgatan 22. År 1882 flyttades företaget till grannfastigheten Dragarbrunnsgatan 26 där firman blev kvar till 1960. Då blev firman, till följd av stadens då påbörjade omfattande rivningar av de centrala stadsdelarna, tvingad flytta till först Kungsgatan 50 och därefter till Dragarbrunnsgatan 77.

 Vi jagades som skållade råttor av ”skomakarn”, kunde Sten Gustafsson berätta för mig då jag i början av 1960-talet besökte honom i hans bostad på Geijersgatan 21 B. Han var då påtagligt missnöjd med stadens näringspolitik.

 När P G Ahlqvist avled 1894 övertogs företaget av sonen J A Ahlqvist. Åren 1920 till 1931 var grundarens sonson Erik Ahlquist ägare till företaget. När denne 1931 drog sig tillbaka var det dags för fjärde generationen Ahlquist att ta över. Det var Gösta Ahlquist som skulle ta över firman. Han behövde hjälp och Sten Gustafsson gick in som hälftenägare.

År 1951 övertogs Gösta Ahlquists andel i företaget av Gösta Prütz. I samband med ägarbytet ändrades företagsnamnet ännu en gång, nu till Gustavsson & Prütz Metallgjuteri. Gösta Prütz blev dock inte så gammal i företaget. 1954 lämnade han firman och Sten Gustavsson blev ensamägare till metallgjuteriet, som nu drevs vidare med firmanamnet Sten Gustavssons metallgjuteri.

 Ahlquist & Gustavsson metallgjuteri tillverkade olika aluminiumdetaljer såsom S-skyltar, nummerplåtar, bokstäver och siffror till bilar. Efter gjutning vidtog målning, slipning, polering och lumpning av godset. Gjutningen gjordes i permanenta gjutformar, s.k. kokillformar.

Gjutning av mässingsföremål gjordes i sandformar som fick göras nya för varje gång. Det var då fråga om gjutning av ljuskronor, ljuslampetter, ljusstakar, mortlar, miniatyrkanoner, pianofötter m.m. Företaget utförde även renoveringar av mässingsljuskronor till kyrkor och privata ägare.

aÅlderdomliga verktyg bevarades

Sten Gustavsson berättade för mig att när han och Gösta Ahlquist 1931 tog över företaget så ingick en stor samling mer eller mindre märkliga verktyg i övertagandet, bl.a. gängverktyg av olika slag. Många av dessa verktyg var från P G Ahlqvists tid, dvs. från 1850-1860-talen. Ett sådant verktyg, som Sten Gustavsson visade mig och som han var lite extra stolt över, var ett verktyg han kallade ”gängstål”, som med mina ögon såg ut som ett vanligt stämjärn. Men det var ett verktyg som användes till att göra utvändiga gängor med på t ex skruvar och bultar. Det här var ett verktyg som Sten Gustavsson använde ända till 1960 då han reparerade gamla föremål. Några andra av de ålderdomliga verktyg han visade mig var ”Bärjärn” och ”Skrapjärn”. Dessa verktyg finns idag på Upplandsmuseet, varifrån också nedanstående bilder är hämtade.

Gängstål, innerstål. Användes på motsvarande sätt som ytterstålet till att göra invändiga gängor med,   t ex på muttrar. Biten som skulle gängas sattes fast i svarven.

Skavstål. Användes vid svarvning för svåråtkomliga partier, att ta bort grader med o dyl.

Ahlqvist & Gustavssons Metallgjuteri var ett av de äldsta igång varande företagen i Uppsala 1968 då staden under några år mer eller mindre tvingat dem mot avveckling. Tidvis hade företaget haft ett tiotal anställda arbetare varav några gjutare och resten verkstadsarbetare. 1968 gick det gamla fina metallgjuteriföretaget i graven. Sten Gustavsson var då en gammal man och kunde inte finna någon som vågade ta över efter honom.

RA 2015, rev. THbg 2023