Anders Celsius

Anders Celsius, som föddes i Uppsala den 27 november 1701, tillhörde en berömd lärdomssläkt. Hans far och farfar var professorer i astronomi och matematik. Detsamma gällde hans morfar och morbror. De var också professorer i astronomi och matematik. När Anders som liten gosse visade fallenhet för matematik var det många i hans omgivning som antydde att ”gossen fått sin framtida bana utstakad redan i moderlivet”.

Celsius avled i april 1744 ännu inte fyllda 43 år. Trots sin ringa ålder blev han ett världsnamn inom naturvetenskapen. Hans grav finns i Gamla Upsala kyrka.

Idag är Anders Celsius mest känd för den 100-gradiga Celsius-temperaturskalan, som används i hela världen (förutom i USA, där man använder Fahrenheit-skalan). Under 1700-talet använde man termometrar flitigt, men det fanns inga vedertagna graderingar.

Termometern

Många tror sig veta att Celsius uppfann termometern. Men det gjorde han inte. Den hade varit känd i mer än ett sekel då Celsius började intressera sig för den. Fahrenheit och Réaumur kom före Celsius och även andra förslag fanns. Egentligen fanns det en hel uppsjö av termometrar med varierande gradskalor och olika fixpunkter. Men 1741 konstruerade Anders Celsius en termometer som var överlägsen i precision. Han var den förste som noggrant kontrollerade fixpunkterna för vattnets frys- och kokpunkter. Och det var denna hans idé som kom att bli bestående.

Celsius termometer hade kokpunkten vi 0 grader och fryspunkten vid 100 grader. Det valet av gradskala gjorde han antagligen för att många av de termometrar, som fanns på hans tid, hade denna – för oss – upp och nedvända skala. Men vem som vände skalan ”rätt” har det tvistats om. Enligt traditionen var det Carl von Linné som gjorde det. Han lär själv ha påstått att det var så. Sanningen är att ingen vet och Linné i all ära, men här bör han nog tas med en rejäl nypa salt. Och egentligen är det väl inte så viktigt att veta vem det var som vände på gradskalan. För oss andra är det nog viktigare att veta att det är den funktionella och pålitliga Celsiusskalan som kom att användas, inte vem som kom på att vända på den.

Oavsett vem som vände på gradskalan så blev det i alla fall termometern som gav Celsius världsberömmelse. Är man dessutom Uppsalabo finns det anledning att var extra stolt över att Anders Celsius var Uppsalabo och att man ännu idag – i större delen av världen – mäter temperaturen i grader C som i Celsius.

Anders Celsius Astronomiska Observatorium på Svartbäcksgatan i Uppsala

Mellan åren 1855 och 1865 verkade Söderman land -Nerike nation i de övre våningarna. Studenterna kallade huset ”Oratio obliqua”, på grund av dess sneda läge i förhållande till Svartbäcksgatan. Nationen lånade ut en del av lokalerna till Orphei Drängar, som repeterade där. Gästrike-Hälsinge nation tog 1865 över lokalerna och stannade i huset fram till 1877.

Under 1900-talet höll några av Uppsalas idrottsföreningar till där. På 1920-talet var det IK Srius och från slutet av 1930-talet fram till 1968 var det IF Vesta. Åren 1915–1920 hade Pingsrörelsen sin möteslokal på tredje våningen, och där bildades Filadelfiaförsamlingen i Uppsala år 1916.

Den här byggnaden var för övrigt det enda huset i kv. S:t Per som gick att rädda till eftervärlden då stadens ”ansvariga” politiker på 1960-talet bokstavligen skövlade centrala Uppsala. Jag har i annat sammanhang jämfört den förödelsen med bombningen av Dresten under Andra världskriget Huset utmärker sig genom att vara snedställt i förhållande till gatunätet vilket är en reminiscens från ett tidigare äldre gatunät.

Det blev Anders Celsius förunnat att åstadkomma det nya observatoriet. Kostnaden för inköp och ombyggnad av det gamla själahuset uppgick till nära 20 000 daler kmt, dessutom inköptes det

instrument till observatoriet för över 11 000 daler, vilket var betydande belopp på den tiden. Allt bekostades av universitetets egna medel. För att få det nya observatoriet betalt fick bibliotekskassan i slutänden släppa till 3 100 daler.

Jordens form

1732 inledde Anders Celsius en fyraårig s.k. lärdomsresa i Europa. Den internationellt tämligen okände svenske astronomen ville förkovra sig och på den tiden ansågs en rundresa i Europa vara det bästa sättet att göra detta. Anders Celsius kunde dessutom genomföra en sådan resa med bibehållen professorslön.

Till Paris kom han just när det som bäst pågick en synnerligen häftig debatt om Isaac Newtons åsikt om att jorden på grund av rotationen var utvidgad runt ekvatorn och tillplattad vid polerna. Med Newtons teori skulle jordens form mest påminna om en apelsin. Fransmannen Jacques Cassini och hans son var av annan uppfattning. Deras uppfattning, som utgick ifrån gjorda triangelmätningar i Frankrike längs Parismeridianen, var att jordens form mera påminde om en citron gick istället ut på att jorden var tillplattad vid ekvatorn och utdragen vid polerna.

Celsius, som engagerade sig i debatten och själv bidrog med lärda inlägg, kom 1736 att ingå i en fransk delegation, som i Tornedalen skulle genomföra mätningar för att ta reda på vilken av de två teorierna, apelsin eller citron, som var den rätta. Mätningarna i Tornedalen var framgångsrika och man fick fram bevis som bekräftade Isaac Newtons teori att det var vid polerna som jorden var tillplattad och inte vid ekvatorn. För det mätresultatet fick Celsius senare fransk statspension och han blev inom astronomin ett stort namn internationellt. Mätningarna i Tornedalen anses vara historiens tveklöst mest berömda gradmätning.

Voltaire, samtida med Anders Celsius, lär ha gratulerat honom till hans bedrift att ”ha plattat till såväl Cassini som jordklotets poler”.

”Vattuminskningen”

I äldre tider var det många som noterade att vattenlinjen sakta men säkert förflyttade sig längre ut och gav utrymme för nytt land men också att det var en utveckling som påverkade de växter och djur som levde längs stränderna. Landytan ökade och strandlinjen flyttades längre ut i havet. Nya skär och hällar som tidigare varit gömda under vattenytan, steg upp ur vattnet, hamnar och farleder blev grundare osv. Det föll sig naturligt att tala om ”vattuminskning”. Anders Celsius var en bland många som intresserade sig för fenomenet. Celsius beräknade vattuminskningshastigheten till en meter på 100 år. Men vart tog vattnet vägen?

Det fanns många funderingar kring det problemet. For egen del angav Celsius två förklaringar:

1) ”man vet att från havet stiger en hop ”dunster”, som sedan skockar sig till moln; därifrån kommer en del regn direkt ner i havet, annat hamnar i bergen och rinner via floder åter till havet, men en del av vattnet stannar i jorden och blir kvar i växter och örter for att förvandlas till svartmylla. I det långa loppet blir jorden alldeles torr om inte kometerna ibland genom sina ”dunster” fyllde på med vatten i haven, och

2) att ”det måste finnas ett eller flera hål i havsbotten, där vattnet skulle sila ner och hamna i jordens inre”.

Det här var ytterst känsliga teorier som hotade att kasta omkull hela den bibliska skapelsehistorien med syndaflod och gammaltestamentlig kronologi. Och debatten blev upphetsad. De bibeltrogna rasade mot de nya kätterska vetenskaparna med Celsius i spetsen. Carl von Linné anslöt sig efter viss tvekan till Celsius förklaringar.

Upprörda blev också de nationalpatriotiska historikerna, som menade att var Celsius teori om vattenminskningen riktig så borde stora delar av vårt fosterland Sverige i forntiden ha befunnit sig många tiotals alnar under vattenytan och varit synlig endast i form av en havsomgiven skärgård med föga utrymme för den storvulna härlighet om vilka gamla traditioner ordar.

Anders Celsius grubblade länge över orsakerna till landhöjningen, eller vattuminskningen som han trodde att det handlade om. Numera vet vi att inlandsisen under den senaste istiden, som slutade for 10 000 år sedan, tryckte ner jordskorpan. Efter att inlandsisen smalt började jordskorpan långsamt resa sig igen och det fenomenet ser vi ännu idag som landhöjning vid havsstränderna. landhöjning förekommer i hela östersjöområdet, men är som kraftigast kring Kvarken där den har uppmätts till 8,5 mm per år vilket skulle tyda på att där – om 2 000 år – skulle kunna finnas en landförbindelse mellan Sverige och Finland.

Eftermälen

Förutom temperaturskalan och dess tillhörande enhet har Anders Celsius fått månkratern Celsius uppkallad efter sig, liksom asteroiden 4169 Celsius. Det rymduppdrag som den svenske astronauten Christer Fuglesang deltog i för ESA kallades för The Celsius Mission. Ett flertal gator i Sverige är uppkallade efter Celsius, bland annat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. I Uppsala står han sedan slutet av 1970-talet staty på^. Celsiustorget bara några meter från sitt observatorium Celsiushuset (invigningstalet i samband med avtackningen hölls av min hustru, Gunnel Arrbäck, som då var kulturkommunråd i Uppsala). I Uppsala finns också Celsiusskolan, som är en gymnasieskola. Även försvarskoncernen Celsius AB var uppkallad efter Anders Celsius, m.m.

Detta var en unik period i Uppsalas historia med två samtida, sedermera världsberömda, vetenskapsmän, Anders Celsius och Carl von Linné.

Med vänlig hälsning

Roland Agius skrev ursprungligen denna text för sin hemsida.