Bryggerier

Yrkesmässig bryggeriverksamhet har gamla anor. Särskilda brygghus fanns förr allmänt på landsbygden men även i städerna. Hembryggningen avtog successivt under 1800-talet och ersattes med särskilda bryggeriföretag.

Många bryggerier

Även i Uppsala har det funnits gott om bryggerier. Den absoluta merparten har dock bestått av små hantverksföretag, som tillverkat öl, pilsner, svagdricka och varianter av läskedrycker som de kunnat sälja till den närmaste omgivningen. Det forna brygghuset behöll visserligen sitt namn men kom i allt större omfattning att användas som tvättstuga.

Industriell tillverkning av öl och läskedrycker förekom knappast i Uppsala förrän de bayerska metoderna för tillverkning av öl kom till Upsala. Det bayerska ölet var ett öl som kunde lagras utan att förstöras och bryggdes med s.k. överjäsning och inte den gamla underjäsningen.

Henrik Wilhelm Söderman och Frans Otto Törnlund tillsammans med ytterligare 37 aktieägare startade år 1865 AB Upsala Bayerska Bryggeri och ungefär samtidigt startade Carl Johan Widman och Wilhelm Henschen Erlangens bayerska bryggeri. Med tillkomsten av de två bayerska bryggerierna ändrade bryggerinäringen i Uppsala karaktär. Det som tidigare till dess betraktats som renodlade hantverksföretag blev industri.

Svårigheten att bestämma vad som var hantverk och vad som var industri illustreras också av att bryggerinäringen hade uppenbara svårigheter att komma med i industristatistiken. Bryggerierna redovisades länge som hantverk även efter det att produktionen definitivt hade industrialiserats.

Mätt i antalet sysselsatta så var bryggerinäringen i Uppsala inte någon stor industri. Antalet anställda arbetare inom denna bransch var under de första femtio åren på 1900-talet omkring 70. I början av seklet fanns ett flertal företag, men näringen kom successivt att alltmer domineras av Upsala Bayerska Bryggeri, som i början av 1960-talet svarade för nästan all tillverkning i Uppsala av malt- och läskedrycker. Bayerska Bryggeriet var ett företag som ekonomiskt gick mycket bra och då särskilt under 1950-talet. Det gamla mönstret gick då igen. Pripps Bryggerier blev ägare och gjorde sig av med en besvärlig konkurrent. Fast det var naturligtvis inte den officiella förklaringen. Officiellt hette det att det inte längre var möjligt att bedriva bryggeriproduktion så centralt i Uppsala. Det inträffade 1966 då Bayerska Bryggeriet med 174 anställda avvecklades.

På denna hemsida kan du läsa om Upsala Bayerska, Erlangens Bayerska  och Holmens Bryggeri, men det fanns i Uppsala många fler bryggeriföretag än dessa här nämnda.

Apotekarnes förenade vattenfabriker

När studenter och punschskålar 1877 avlägsnats från Gamla Observatoriet, dvs det som idag kallas Celsiushuset på Svartbäcksgatan, fann en uppsalaapotekare vid namn Westerdahl tiden mogen för att vika lokalerna i observatoriehusets bottenvåning åt framställning av ”farmaceutiskt försvarbara drycker” – ett mineralvatten. Han startade 1877 en mineralvattenfabrik i ”Gamla Obs”, som huset då kallades. Den här vattenindustrin fanns kvar i observatoriehuset till 1930.

Apotekaren Westerdahl var chef för mineralvattenfabriken fram till 1907 då han efterträddes av apotekaren Antimus Lindström. Med Antimus Lindström i ledningen för företaget började affärerna så småningom att bli dåliga och Apotekarnes Förenade Vattenfabriker blev successivt ett intresse enbart för Upsala Bayerska Bryggeri.

Arnberg & Sterner

Bryggerifirman Arnberg & Sterner startade sin verksamhet i slutet på 1890-talet i kv. Njord på Vaksalagatan 30 vid Vaksalatorg (nuvarande Affärshuset Kvarnen). Bryggeriverksamhet hade funnits där tidigare om än i mera blygsam omfattning och då med firmanamnet Nya Bryggeriet. Namnet ”Nya Bryggeriet” tyder på att där tidigare kan ha funnits ett ännu något äldre bryggeri på platsen.

Bryggeriföretaget Arnberg & Sterner, som snabbt blev ett framgångsrikt företag i Uppsala, tillverkade lageröl, svensköl, pilsnerdricka, isdricka, lagerdricka och svagdricka.

År 1906 hamnade företaget i ekonomiska svårigheter; så svåra att det inte längre gick att driva företaget vidare och 1907 övertogs företaget av Bryggeriet Holmen vid Fyris Torg. Bryggerifirman Arnberg & Sterner upphörde då som företag och kom i fortsättningen att ingå i Bryggeriet Holmen. 

Beijnoffs Bryggeri

På tomten nr 3 i kv. Trädgården 3 bedrev bryggaren Mauritz Viktor Beijnoff en bryggerirörelse. Det var inte någon särskilt omfattande bryggerirörelse han hade. Storheten i företaget låg snarare i bryggare Beijnoff som person. Han tillhörde på sin tid (1860- och 1870-talen) definitivt borgerskapets absolut ledande skikt i Uppsala och på den tiden var den positionen oftast förknippad med innehav av förmögenhet. Bryggare Beijnoff var också mycket riktigt en förmögen man, vilket följaktligen också gav honom inflytande i staden.

Han var en inflytelserik ledamot av såväl Uppsalas första stadsfullmäktigeförsamling som dess första drätselkammare. Han ingick tillsammans med kryddkramhandlarna Johan Mattias Schram och Carl Wilhelm Ulander i stadens tremannadirektion vars uppgift var att fördela rättigheter att såväl bränna brännvin som att utskänka och försälja denna dryck. På 1800-talet var detta ett utomordentligt viktigt uppdrag. Enligt Herbert Lundh i sin bok Det glömda Uppsala, var det dessutom en trio ”som i sammanhanget säkerligen förstod att tillvarata sina egna intressen gentemot staden”.

Björklunds bryggeri

Björklunds Bryggeri fanns på sin tid (runt sekelskiftet 1900) på Nedre Slottsgatan 12. Här tillverkade företaget svenskt öl, svagdricka och sockerdricka. Dessutom saluförde man lageröl och pilsnerdricka.

Det intressanta med detta tämligen lilla bryggeri var att ägaren i en mindre lokal alldeles intill drev en serveringsrörelse där besökaren kunde serveras ”svenskt öl och korv”.

Eric Lindroths bryggeri/P E Erikssons bryggeri 

På Svartbäcksgatan 17 startade år 1860 (några år efter von Düben) bryggaren Eric Lindroth ett litet bryggeri, som drevs helt hantverksmässigt och som han kallade Eric Lindroths bryggeri. Här tillverkades företrädesvis pilsnerdricka, svagdricka och läskedrycker av skilda slag.

Bryggeriet levde kvar ännu några år in på 1900-talet men då under namnet P E Erikssons bryggeri. Produktsortimentet var även efter ägarbytet i allt väsentligt detsamma.

Waléns bryggeri

Waléns bryggeri fanns på Bäverns gränd 12 där även företagets ”öltappningsbutik” låg. Företaget, som fanns åren kring sekelskiftet 1900, tillverkade svensköl och svagdricka. Dessutom saluförde man pilsner, Bayerskt öl och flera sorter av färsk jäst dagligen.

Storvreta bryggeri

Storvreta Bryggeri i Rasbo startades 1926 av Carl Andersson. 1951 byggdes bryggerifastigheten om till en modern bryggerianläggning. I en artikel i UNT den 18 december 1951 beskrivs bryggeriet så här:

”Efter delvis omfattande ombyggnads- och reparationsarbeten samt komplettering av maskinparken framstår Storvreta bryggeri i Rasbo som en effektiv läskedrycks- och svagdricksfabrik. I den stora stenfastighet, där tidigare mejeriet i Rasbo var beläget, har hr Rune Andersson moderniserat och rationaliserat driften. Speciell vikt har lagts vid att göra tillverkningen så hygieniskt betryggande som möjligt och mäskkar, bryggpanna och de väldiga karen av aluminium i jäskällaren har utvändigt beklätts med kakel. Ganska ovanlig för svenska förhållanden är den jättestora diskmaskinen på 2,700 kg. Där rengörs i upp till 65-gradigt varmvatten 900 svagdricksflaskor per timme. En annan apparat som hör till de modernaste i sitt slag är den s.k. plattkylaren, där vörten efter kokningen avkyles. I det före detta mejeriet har det också blivit god plats för bl.a. tapp- och lagringsrum samt laboratorium. 1 milj. läskedrycker och cirka 860,000 liter svagdricka är hittills bryggeriets normala produktion per år.”

Storvreta Bryggeri blev ingen långlivad industri. 1980 tog det slut och bryggeriet lades ner.

Denna text bygger delvis på det som Roland Agius skrivit på sin hemsida. /THbg 2023