Centralbageriet
Centralbageriet kom kanske mer än något annat företag att få symbolisera småföretagsamhetens kamp mot 1960-talets hämningslösa sanerings- och rivningsverksamhet i Uppsala. Som en vålnad stod bageriet kvar på Svartbäcksgatan 7 när husen runt omkring i hela kv. S:t Per och merparten av kv. Kransen rivits och fått centrala Uppsala att se ut som den tyska staden Dresden efter andra världskrigets intensiva bombräder.
I Centralbageriet på Svartbäcksgatan 7 arbetade sommaren 1966 ett dussintal människor med dåvarande ägaren sedan nära fyrtio år Hildur Grenmark i spetsen med att producera och förse filialerna på Kungsgatan resp. Väderkvarnsgatan med bullar, kakor, tårtor m.m. Hildur Grenmark själv kom att framstå som förebild för den civila olydnaden. Hon var – sa man – en kvinna (fast på den tiden använde man uttrycket fruntimmer) med skinn på näsan. Hennes beslutsamhet vållade åtskilligt huvudbry hos 1960-talets lokala politiker i staden.
Som en vålnad stod bageriet på Svartbäcksgatan 7 i Uppsala kvar när husen runt om rivits. Men det var en vålnad med friskt liv. Visst, Hildur Grenmark kände sig sedan flera år ”jagad som en skållad råtta av staden och skomakarn” (drätselkammarens, dvs kommunstyrelsens ordförande Gösta Lundin), som hon uttryckte det. Hon lovade sin personal att kämpa emot i det längsta. Och det gjorde hon. Att husen runt omkring var borta och att kv. S:t Per påminde om en bombgrop bekom henne illa men hon var för stolt för att ge upp.
”Jag flyttar inte bageriet förrän ”skomakarn” ger oss en ny lokal i lika bra läge”, sa Hildur Grenmark och fortsatte att baka bröd i de lokaler hon fyrtio år tidigare övertagit efter apoteket Kronans laboratorium.
Den dramatiska sortin från Svartbäcksgatan 7 vållade tidningsrubriker där bageriet beskrevs som ”det ståndaktiga bageriet”. Runt omkring revs hus efter hus i kvarteret S:t Per. Hårdnackat höll Centralbageriet och Hildur Grenmark ställningarna och bakade som vanligt. Som ett ointagligt fort stod bageriet kvar omgivet av rivningshögar och bråte.
Hildur Grenmark. Foto: okänd
Centralkonditoriet på Svartbäckgatan. Foto: okänd
Rivningen av kvarteret S:t Per. Foto: okänd
Ett av Uppsalas äldsta bageriföretag
Centralbageriets historia startade långt tidigare. Därför var det ett gammalt gediget bageriföretag, som på 1960-talet drabbades av rivningsraseriet. Bageriet hade grundats redan 1902. Då var det Hulda Jansson, som startade ett bageri i den mindre skalan på Skolgatan 39 där hon bakade och sålde småbröd av olika slag.
Hulda Jansson själv drog sig tillbaka 1929 men hennes företag levde vidare, då med namnet Hulda Janssons Eftr. för att några år senare heta Hulda Jansson & Co. Då hade företaget flyttat till Svartbäcksgatan 7 och 1951 döptes företaget om till Centralbageriet.
Fick till slut ge sig
Men Hildur Grenmark och Centralbageriet fick till slut ge sig för grävskopornas framfart och bageriet flyttades till Vretgränd 16. Där finns det fortfarande kvar, nu under namnet Centralkonditoriet AB med tillverkning och försäljning av bakverk och smörgåsar.
Centralkonditoriet AB, som företaget senare kom att heta, kan – vid sidan av Güntherska hovkonditoriet – göra anspråk på att vara ett av Uppsalas i dag äldsta i bruk varande bageriföretag.
Roland Agius