Hotell Gillet i Uppsala

Gamla Gillet vid Fyristorg tillhör de mer välkända byggnaderna i Uppsala. Det hindrar inte att sannolikt  ganska få uppsalabor känner till att Gamla Gillet har medeltida anor och att bebyggelsen där har passerat stadierna av prästgård, adelsmannagård, hospital för sjuka och fattiga, säte för ett mer än hundraårigt sällskap (gille), restaurang och hotell, plats för ett medialt uppmärksammat mordfall, kommunägt konstmuseum, plats för kommunal kulturbyråkrati och numera butiks- och kontorslokaler av bästa märke.

Den gård där Gamla Gillet idag står, saknar motstycke i Uppsala.  Gården nedanför domtrappan har spelat och spelar än idag en betydande roll i Uppsala.

Prästgårdsepoken

Fastigheten nr 5 i kv. Domen, där Gamla Gillet har sin hemvist, har en lång historia. Här vid den gamla Allmänningsgatan, som idag heter Valvgatan, i hörnet av kv. Domen nedanför domkyrkotrappan fanns åtminstone sedan 1280-talet en byggnad, som uppläts som bostad (prebendegård) till domkyrkans katolska präster. Prästgårdsepoken pågick ända fram till Gustav Vasas reformation. Men då, 1533, med stöd av Västerås recess, fråntogs katolska kyrkan äganderätten till prebendegården för att gården praktiskt taget direkt överförs som gåva (enligt gåvobrev av den 24 mars 1533) till kungens systerson Peder Brahe, som förmodades ha penningbekymmer. Tillvägagångsättet låter tvivelaktigt, men var helt naturligt för Gustav Vasa. Juridiska och moraliska principer tycks inte ha varit något som direkt besvärade honom i affärer av detta och liknande slag.

I gåvobrevet säger kungen: ”ett vårt och cronones stenhuus medt en tompt ther under ligger liggiendis udi vår köpstadt Upsale i hörnedt näst neden för domtrapperne, som tillförende undher prebendam ther samestedtz legatt haver”.

Om prebendegårdens öden under prästgårdsepoken och vilka som bodde och verkade där är inte mycket känt. Men under några år runt sekelskiftet 1300 (eller möjligen några år senare) var gården säte (curia) för kaniken Nicolaus Cristinæson av Skepptuna. Det är svårt att sia om anledningen till att just denne man gått till historien men det berättas om honom att han var rik och ägde flera gårdar i staden och att han var verksam som kanik vid den tidpunkt då Andreas And bara några meter från Prebendehuset byggde och drev sitt Helgeandshus

Adelsmannagården

Efter det att Gustav Vasa 1533 skänkt bort den gamla prebendegården kom den fram till den stora stadsbranden 1702 i tur och ordning att ägas av ett antal adelsfamiljer: Brahe, de la Gardie, Cruus och Nordenhielm. Man kan fråga sig om anledningen till att de av krigsföretag ständigt upptagna adelsfamiljerna skaffade sig en förhållandevis liten stadsfastighet i Uppsala.

Anledningarna varierade. När riksrådet, fältherren och ståthållaren i Livland Pontus de la Gardie 1584 köpte prebendegården ”nedan för domtrappen” berodde det sannolikt på att han ville ge en hjälpande hand till vännen greve Erik Brahe, som precis som sin far Peder Brahe mer eller mindre konstant befann sig i penningknipa.

Andra gjorde som grevinnan Brita på godset Sätuna i Björklinge, dotter till riksrådet, fältherren och ståthållaren i Livland Pontus de la Gardie och änka efter riksrådet Jesper Matsson Cruus. Hon använde den gamla prebendegården i Uppsala dels för sina egna besök i Uppsala men framförallt som härbärge för sina två söner under deras studietid vid universitetet. Här finns en anteckning om att den yngre sonen Lars Cruus (f. 1621) inskrevs som student vid Uppsala universitet 1634 och lade under fem år ”god fundement” till sina studier. Den äldre brodern Johan lät bland mycket annat på 1640-talet bygga Krusenbergs slott strax söder om Uppsala.  Även Lars Cruus son Gustav bodde här under sin studietid på 1660-talet. Han var också den, som gav bort prebendegården som gåva till sin ”præceptor” Andreas Norcopensis, senare adlad Nordenhielm.

Hospitalet

Den stora stadsbranden i Uppsala i maj 1702 ödelade två tredjedelar av den dåvarande staden. Bland de byggnader som då förstördes ingick den gamla prebendegården men också Andreas Ands Helgeandshus från 1302 beläget i det kvarter som idag utgör Fyristorg. Helgeandshuset var en välgörenhetsinrättning och fungerade som sjukstuga, fattigstuga och pensionärshem allt i ett. Där vårdade man psykiskt sjuka, icke arbetsföra fattiga och sjuka, tog emot hittebarn m.m. Det finansierades via Helgeandsgillet genom donationer och insamlingar.

Det finns de som vill göra gällande att Akademiska sjukhusets historia började med Helgeandshusets tillkomst 1302. De utgår då från det kyrkliga vårdhem för sjuka och fattiga, som domprosten Andreas And startade på den plats vi nu kallar Fyristorg och som han kallade Helgeandshuset. Men det är måhända att ge Akademiska sjukhuset lite för stolta anor. På 1500-talet lät i alla fall Gustav Vasa dra in den kyrkliga inrättningen Helgeandshuset till Kronan och gav det då namnet Upsala Hospital.

Sedan man övergivit tanken på att återuppbygga hospitalet – d.v.s. det gamla Helgeandshuset – på sin tidigare plats – d.v.s. nuvarande Fyris torg – inleddes förhandlingar om inköp av den tomt där den gamla prebendegården fanns före den stora branden i akt och mening att på den tomten återuppbygga Upsala Hospital. Så blev det också, och enligt köpebrev den 28 januari 1705 var köpet klart. Och de pengar som erfordrades för att bygga det nya hospitalet –  4 000 daler kopparmynt (i dagens penningvärde cirka 305 000 kr) – fick man i anslag av kung Karl XII.

Det återuppbyggda hospitalet stod klart att tas i bruk 1711. Efter en del förhållandevis stora reparationer, om- och tillbyggnader på 1760-talet bedömdes lokalerna i början av 1800-talet som tämligen utslitna och 1811 flyttades hospitalet till nybyggda lokaler i Ulleråker.

Uppsala Gille

I Uppsala fanns sedan 1806 ett sällskap som kallade sig Upsala Gille. Initiativtagare till sällskapet var professor Pehr von Afzelius, som också formulerade sällskapets ändamål: ”att bereda sina medlemmar tillfälle att deltaga i ett förfinat sällskapsliv”. Enligt den tidens åskådningssätt ingick i detta deltagande i assembléer, baler, konserter och liknande företeelser men även i diverse sällskapsspel och då par préférence biljardspelet.

Upsala Gille utvecklades snabbt till att bli en högst aktningsvärd institution i Uppsalas sociala historia. Till detta bidrog i hög grad köpet 1811 av hospitalsgården, som för 7 525 riksdaler banco (i dagens penningvärde cirka 1 100 000 kr) blev Upsala Gilles egendom. De nya ägarna – Upsala Gille – omvandlade huset till något av ett nöjespalats med bl.a. restaurangrörelse och en stor danssalong. Medlemsavgifter, lokalhyror, vin- och spritförsäljning och andra inkomster var så omfattande att de mer än väl räckte till för att bestrida sällskapets löpande utgifter. Vissa år blev överskotten så stora att sällskapet kunde lämna utdelning till sina aktieägare.

Större om- och tillbyggnader i fastigheten genomfördes under åren 1836-1837 och 1853-1854. Men i slutet av 1850-talet började Gillesällskapets verksamhet visa tecken på föråldring. Entusiasmen för det ”förfinade sällskapslivet” förlorade i attraktivitet. Ekonomin, som länge varit lysande, blev plötsligt ett påtagligt problem och inom sällskapet fanns långt framskridna planer på att upplösa sällskapet och försälja dess egendom på offentlig auktion. Man förhörde sig även om möjligheten att staden kunde överta det hela men utan resultat. Det hela fortsatte som vanligt.

I skiftet mellan 1860- och 1870-talen kom en fläkt av nytt liv in i Gillesällskapet. Ett inflöde av nya medlemmar med anspråk på att sällskapet skulle förändras och drivas på ett sätt som bättre stämde överens med tidsandan, började göra sig gällande. Det var – kan man säga – en renässans på gränsen till övermod, som tog sitt starkaste uttryck i den stora ombyggnaden av fastigheten, som påbörjades l873. Det var i det ombyggnadföretaget som Gillet-huset i allt väsentligt inte bara fick sitt nuvarande utseende utan också kom att inleda början till slutet för Sällskapet Upsala Gille.

År 1934. Foto: P Sandberg. UM.

Restaurang & Hotellepoken

År 1838 fick Gillesällskapet sin rätt att driva källare- och traktörsverksamhet i sitt hus vid Fyris torg. Rättigheten innehades av sällskapet men utövandet hade så kallade ”restauratörer”. Den siste i den långa raden av restauratörer var Nils Petter Svanfeldt, som samtidigt var källarmästare på Stadshotellet på Drottninggatan. Svanfeldt, som var en effektiv krögare, tog den 1 oktober 1879 över Gillesällskapets källare- och traktörsrättigheter för att några år snare – den 1 oktober l885 förvärva hela Gillet-fastigheten med inventarier och allt. Köpeskillingen uppgick till då futtiga 118 000 kronor. Brandförsäkringsvärdet uppgick vid samma tidpunkt till 202 000 kr. Det påstods att Gillesällskapets affärer då var i så dåligt skick att de var ”tvungna” att sälja till Svanfeldt, som snabbt utvecklade restaurangen till en högklassig krog, en klassiker för finsmakare.

Genom köpebrev 20 september 1905 blev sonen Henrik Svanfeldt ägare till fastigheten Upsala Gille. Henrik Svanfeldt hade då tidigare varit krögare på Stadshotellet. Men nu tog han över Restaurant Gillet.

Som ny ägare till fastigheten utvecklade han tämligen omgående planer på att bygga om huset och genomgripande ändra dess inredning. Han bestämde sig för att skapa ett modernt Hotell Uppsala Gille och våren 1909 påbörjades ombyggnaden. Husets exteriör, som inte ändrats sedan 1873, fick nu en femte våning och även ett brutet tak. Båda förändringarna bidrog till att förhöja husets monumentalitet.

Invändigt förändrades huset totalt. Nu skapades ett modernt hotell med en väl tilltagen restaurang. Det stora ombyggnadsarbetet avslutades den 6 oktober 1911 med att fastigheten i sin helhet såldes till det då nybildade Uppsala Hotell Aktiebolag med Henrik Svanfeldt som majoritetsägare. Förutom Hotell Gillet ägde Upsala Hotell AB även restaurangerna Rullan och Flustret. Det innebar, att Henrik Svanfeldt var Uppsalas obestridlige krogkung under 1900-talets första hälft.

Henrik Svanfeldt. Foto Sundgren. UM

Rullan år 1890. Foto: Brag. UM

Gamla Gillet på senare tid

Hotell Gillet drevs sedan i huset till 1972 då det flyttade till kvarteret S:t Per mot Dragarbrunnsgatan, där det ligger än idag. In i huset vid Fyris torg flyttade konstmuseet och Uppsala kommuns kulturförvaltning. Universitetet köpte fastigheten 1996 och i samma veva flyttades konstmuseet och kulturförvaltningen till andra lokaler i staden.

Numera finns i anrika Gamla Gillet butiker och kontorsutrymmen av bästa märke. Byggnaden har renoverats och fått en hög teknisk standard. Samtidigt har i renoveringen unika interiörer tillvaratagits och renoverats. Här finns t.ex. bevarat medeltida källarvalv, senare tiders eleganta trapphus, stuckaturer, fönster, spegeldörrar m.m.

I samband med Hotell Gillets flytt till Dragarbrunnsgatan uppstod en het diskussion om vad man skulle göra med Gillet-huset. Kvar från 1960-talets stora rivningsvåg fanns fortfarande kvar inflytelserika politiker och så kallade experter. De ville riva huset. Ett expertutlåtande sade att ”hela husgrunden var genomrutten” och att ”hela huset höll på glida ned i Fyrisån”. En stark lokal opinion satte stopp för rivningshotet och huset – Gamla Gillet – står än idag drygt 45 år senare kvar som en prydnad för staden. Författaren till den här artikeln var stadsbyggnadskommunalråd vid den här tiden och ledde tillsammans med arkitekten Hans Matell arbetet för ett bevarande av Gillet-huset. Är idag – 45 år senare – fortfarande nöjd med resultatet.

Med vänlig hälsning

Roland Agius