Livsmedelsindustrin hade en påfallande stark ställning i Uppsala. Det har naturligtvis sin förklaring i Uppsalaslättens goda förutsättningar för spannmåls- och mjölkproduktion. Här skapades möjligheter för en omfattande uppländsk livsmedelsindustri.
Under 1800-talet skedde en förändring av livsmedelsproduktionen. Visserligen fanns det redan tidigare företag som måste benämnas industri, t ex stora kvarnar, men det är nu som på allvar livsmedels-hanteringen industrialiseras. Mejeristen (eller snarare mejerskan), mjölnaren, bryggaren etc., som tidigare varit hantverkare, blev nu fabrikörer eller fabriksarbetare. Arbetet, som i stor utsträckning tidigare hade utförts i hemmen, flyttades till särskilda för ändamålet avpassade fabrikslokaler.
Livsmedelsindustrin i vid mening omfattar alla de industriföretag som tillverkar närings- och njutningsmedel. Det handlar alltså om ett brett fält från kvarnar, bagerier, slakterier, charkuterier och mejerier till kafferosterier, karamell-, snus- och cigarrfabriker. Här ingår även dryckesindustrin med tillverkning av läskedrycker, öl och brännvin, jäst senap, ättika, marmelader m.m. Hela denna grupp av företag har varit representerad i Uppsala och har sysselsatt en stor del av alla industrianställda.
Kvarnindustrin
Ända sedan 1280-talets kvarn på holmen i Fyrisån har livsmedelsindustrin varit förankrad i Uppsala, även om man på den tiden inte använde ordet industri. Fram till 1946 fanns det tre för sin tid relativt stora kvarnindustrier i Uppsala: AB Upsala Ångkvarn, Akademikvarnen och AB Upsala Valskvarn. Mätt i tillverkningsvärde var på 1940-talet dessa kvarnar en av de största industrigrupperna i staden.
AB Upsala Ångkvarn bildades 1874 genom en fusion av Eldkvarn och Svartbäckens Brännvinsbränneri, som låg i hörnet av Svartbäcksgatan och dåvarande Fabriksgatan. Akademikvarnen rymmer idag Upplandsmuséet . Valskvarn slutligen, vars historia går tillbaka till år 1880, låg nära Vaksala Torg.
Senap
Den av stadens livsmedelsindustrier som var mest känd utanför Uppsala var utan tvivel Slotts, som tillverkade senap mm under en 90-årsperiod. Slotts tillhörde Edlundkoncernen, som också omfattade Valskvarn och Margarinfabriken. Produktionen upphörde år 2008.
Öl
Ölbryggning bedrevs sedan länge i småbryggerier som t ex Holmens. Under 1800-talets senare del tillkom större industriella bryggerier som Upsala Bayerska Bryggeri och Erlangens Bayerska Bryggeri. De tillämpade modernare metoder och bryggde ett annat slags öl.
Slakt
Ett andelsslakteri bildades på 1920-talet. Efter ett antal omstruktureringar, sammanslagningar och namnbyten blev det känt under namnet Scan . Anläggningen i Boländerna var som mest en arbetsplats för närmare 450 personer och slakteriet var länge Uppsalas i särklass största livsmedelsindustri räknat i antal anställda. År 2005 började den successiva nedläggningen och den verksamheten upphörde helt år 2010.
Mejeri
Upsala Mejeri som startade i liten skala år 1871 i kv. Siv vid Roslagsgatan och kom till kv. Tor vid S:t Persgatan år 1912. År 1931 köptes mejeriet av Mjölkcentralen och 1997 lades mejeriet ner. Mejeriet var en arbetsplats för mer än 100 personer. Före 1935 var det framförallt mejerskor. Den snabba mekaniseringen på 30-talet innebar att Alnarpsutbildade mejerister kom att ersätta mejerskorna. Efter 1945 var nästan alla kvinnor borta ur produktionen.
Bröd och andra bakverk
På Storgatan låg knäckebrödsbageriet Uppsala Bröd. Carl Åbergs Bageri byggde ett stort bageri ute i Svartbäcken sedan det växt ur sina första lokaler vid Åsgränd. Det fanns ett stort antal små och stora bagerier – Dubois bageri, Konsumbageriet m fl. Och naturligtvis framställdes konditorivaror på många håll, t ex hos Güntherska. Se också utställningen Ditt dagliga bröd … .
Snus, cigarrer, brännvin, konfekt och kaffe
Innan monopolen hunnit att införas så brändes brännvin, rullades cigarrer och tillverkades snus i Uppsala. För tobaken stod bl a Noréns cigarrfabrik på Svartbäcksgatan och Uppsala Snusfabrik vid järnvägen.
Brännvinsbränningen i Uppsala har en lång historia och var viktig inte minst för att den lönsamma tillverkningen och försäljningen genererade kapital för annan industrialisering.
Choklad och konfekttillverkning var mindre omgärdad av lagar och förordningar. Här märktes Chokladfabriken Sonja och Fyris Chokladfabrik. Till sist, Lindvalls kafferosteri var och är fortfarande ett viktigt inslag i Uppsala livsmedelsindustri.