Pharmacia

Apoteket Älgen CC BY-SA 3.0

Pharmacia AB grundades år 1911 av apotekaren Gustaf Felix Grönfeldt som drev Apoteket Elgen i Stockholm. Han fick kontakt med en belgisk ingenjör, C M de Kunwald som hade ett recept på en medicin som skulle vara undergörande. Grönfeldt köpte receptet och detta blev Pharmacias  första produkt, Phospho-Energon, framställd av torkad kalvhjärna, socker och mjölk. Den ansågs vara ”styrkande vid allmän svaghet, blodbrist, rachitis, rubbningar i nervsystemet och under rekonvalescens”. Idag skulle man väl kalla det för ett naturmedel och det är nog högst tveksamt om det nu skulle ha passerat Läkemedelsverkets kontroller. Men produkten sålde stort och företaget blev ett av flera växande läkemedelsbolag i Sverige med marknader över hela världen. Phospho-Energon fanns kvar på marknaden till 1962 och så sent som 1940 svarade den för nästan 30% av omsättningen.

Vid sidan av Phospho-Energon började Pharmacia successivt tillverka diverse andra medel, men det var först i början av 30-talet som man började försöka utveckla egna originalpreparat. Ett viktigt steg togs när man skaffade rätten att tillverka sulfa. Nu först kunde man börja tala om Pharmacia som en verklig läkemedelsindustri. Det första sulfapreparatet fick namnet Septinal.

Pharmacias första egna riktiga läkemedel

På 1930-talet hade man visat att ett sulfapreparat hade en antibakteriell effekt. Läkaren och professorn  Nanna Svartz intresserade sig för ledinflammationer, särskilt ledgångsreumatism, kom på idén att kombinera sulfapyridin med salicylsyra och inledde ett samarbete med Pharmacia.

År 1939 inleddes behandlingsförsök med den nya substansen som kom att kallas Salazopyrin. Den visade sig lindra besvären från både ledgångsreumatism och tarminflammation. 1941 godkände Medicinal­styrelsen preparatet i tablettform och läkemedlet blev snabbt Pharmacias flaggskepp.

Nanna Svartz, som dog 1986, var f ö den första kvinnliga professorn vid ett statligt svenskt universitet efter att 1937 utsetts till professor i invärtesmedicin vid Karolinska institutet.

Hennes Salazopyrin blev ett ovanligt långlivat medel mot inflammatoriska tarmsjukdomar och reumatism och tillverkas än idag i Uppsala av Recipharm för Pfizer.

Dextran

Vid sockertillverkning uppträder ibland en bakterie som kan få ett ämne, dextran, att bildas i sockerlösningen och störa processen.

Sockerbolaget vände sig år 1941 till prof. Arne Tiselius med ett forskningsuppdrag, bl a för att hitta en metod för att avgöra om dextran fanns i lösningen. Kemiskt är detta svårt, socker och dextran är mycket lika.

Björn Ingelman år 1956. Uppsala-Bild. UM.

Tiselius uppdrog åt en ung forskare, Björn Ingelman, att ta tag i frågan. Denne försökte med en beprövad metod, nämligen att injicera en svag dextranlösning i kaniner. De antikroppar mot dextranet som normalt borde bildas skulle sedan kunna utnyttjas för analysen. Till sin stora förvåning fann han att inga antikroppar bildades. Dextranet uppfattades inte som ett främmande ämne.

Samtidigt pågick världskriget och världen över arbetade man för att hitta ersättningsmedel för bristvaran blodplasma. Dextran var en intressant kandidat eftersom det inte gav upphov till antikroppar och dessutom hade andra lämpliga egenskaper. Ingelman och en annan ung forskare, docent Anders Grönwall, tog 1943 kontakt med Pharmacia för att höra om företaget hade intresse av att utveckla idén till färdig produkt.

Pharmacias dåvarande direktör, Elis Göth, tände och arbetet inleddes på det som skulle bli Pharmacias andra stora egna produkt. Fyra år senare introducerades Macrodex. Efter ytterligare några år kom ”släktingen” Rheomacrodex och sedan ytterligare dextranprodukter.

Flytten till Uppsala

Pharmacia låg fortfarande kvar i Stockholm men bolaget växte och behövde större och bättre lokaler än dem man hade. Frågan blev akut i mitten av 40-talet. Uppsala var ett intressant alternativ.

En anledning till att Uppsala valdes som etableringsort var företagets samarbete med fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet. Det samarbetet hade inletts redan 1943. Företagsledningen såg möjligheter att utvidga det här samarbetet även med andra institutioner vid universitetet och insåg tidigt att detta skulle kunna få betydelse för företagets framtida utveckling. Även påbörjade diskussioner om en eventuellt kommande internationell storflygplats mellan Uppsala och Stockholm (dagens Arlanda) vägde naturligtvis tungt vid valet av etableringsort.

Uppsala stad var på sin kant angelägen om att få en motvikt till den konjunkturkänsliga industri som vid denna tidpunkt dominerades av cyklar, kvarnar, kosmetik, keramik, tegel och konfektion. Pharmacia som läkemedelsindustri skulle här kunna bli ett utmärkt komplement. Få – om ens någon – anade väl då vilken utvecklingspotential företaget hade.

Lämplig mark för en ny fabrik fann man i Boländerna där bolaget 1946 köpte 30 000 kvm industrimark för 8:25 kr/kvm.

Separationsteknik

Sedan Pharmacia flyttat till Uppsala blev Ingelman företagets forskningschef och han fortsatte samarbetet med biokemiska institutionen vid Uppsala universitetet. En av dem som Ingelman anställde var Per Flodin, som tillsammans med Jerker Porath kom att göra nästa dextran-baserade upptäckt. Även den utvecklades till en ny stor Pharmaciaprodukt. I slutet av 50-talet hade Porath upptäckt att kolonner fyllda med dextrangel fungerade som molekylsiktar och kunde användas för att separera molekyler av olika storlek. Biokemiska separationsprodukter kom nu att bli en allt viktigare del av verksamheten i form av gelfiltrerings-preparatet Sephadex.

Forskning, tillverkning och marknadsföring av separationsprodukter lades 1967 i ett särskilt bolag – Pharmacia Fine Chemicals. Under de olika företagsombildningar som Pharmacia genomgick från 1990 och framåt hamnade dessa produkter först i  Pharmacia Biotech, därefter i Amersham Biosciences, för att under några år finnas  inom  GE Healthcare.

År 2020 blev Danaher Corporation ny ägare av separationsverksamheten och den drivs nu i Uppsala under namnet Cytiva. Cytiva är f ö idag (2023) Uppsalas största privata arbetsgivare med över 1500 anställda.

Allergi

I juni 1967 kontaktades Pharmacia av de tre Uppsalaforskarna Gunnar Johansson, Hans Bennich och Leif Wide. De presenterade sina idéer till en ny metod för allergitest på grundval av en upptäckt de gjort. Ett avtal slöts mellan forskarna och Pharmacia och man startade ett intensivt utvecklingsarbete. Metoden krävde också att man fick fram de ämnen som skapade allergier i renad form. Det första allergitestet kom 1972 och hette Phadebas IgE Test. Det  följdes efter något år av storsäljaren Phadebas RAST.

Pharmacia fick därigenom en utomordentligt stark position på världsmarknaden inom allergidiagnostik. Så småningom förlades denna verksamhetsgren till det separata bolaget Pharmacia Diagnostics (idag Thermo Fischer Scientific). Bolaget är alltjämt verksamt i Uppsala och har fortfarande en mycket stark ställning inom sin nisch.

Ögonkirurgi

Sedan början av 30-talet studerade forskare ett ämne i ögon och ledvätska som fick namnet hyaluronsyra. Flera, bl a den ungersk-amerikanske forskaren Endre Balasz, insåg att detta borde kunna få stor medicinsk användning. Om den injicerades i ett öga så gjorde produktens extremt stora viskositet att den stannade kvar i den del av ögat där den injicerats.

Ett stort problem var att få fram produkten i ren form. Från början framställdes det bl a ur navelsträngar från nyfödda barn.

Balasz lyckades emellertid utveckla en metod att utvinna ämnet ur tuppkammar och började söka efter en industriell partner. Han tog kontakt med prof. Torvald Laurent som han kände från en tid på Karolinska Institutet i Stockholm. Laurent rekommenderade honom att kontakta Pharmacia.

Hyaluronsyrans egenskaper förklaras bl a av att den består av extremt stora molekyler. Detta var något som passade Pharmacia som genom dextranet hade skaffat sig stort kunnande inom området stora molekyler.

Bolaget lyckades år 1980 köpa Balasz patent. Redan året därpå lanserades en produkt under namnet Healon. Efter ytterligare ett år var detta Pharmacias sjätte största enskilda produkt. Healon revolutionerade ögonkirurgin och operationer mot grå starr kunde nu göras långt enklare än tidigare. Nu krävdes inte längre tre veckors strängt sängläge.

Sedan något år används inte längre tuppkammar i tillverkningen.

Healon och andra oftalmologiska produkter tillverkas fortfarande i Uppsala av företaget Johnson & Johnson – som förvärvat denna del av det gamla Pharmacia. Hyaluronsyra har även annan medicinsk användning och låg bl a till grund för skapandet av Uppsalaföretaget Q-med AB, som senare förvärvats av fransk-schweiziska  Galderma.

Expansion

Pharmacia växte snabbt. Diagrammet nedan illustrerar tillväxten av antalet anställda under perioden 1947-85

80-talet

Under 80-talet började nya krafter och tankar styra. Nu skulle det inte längre vara ett företag som växte organiskt på grundval av produkter med rötter i egen forskning och utveckling. Nu skulle man fusionera och göra företagsaffärer. Egentligen började detta år 1974 då man beslöt att slå ihop AB Fortia och AB Pharmacia. (Det nya moderbolaget kom att heta Fortia fram till år 1983 då det tog namnet Pharmacia.)

År 1985 inträffade något som med all sannolikhet haft stor betydelse för Pharmacias utveckling (och avveckling). Då blev Volvo med P. G. Gyllenhammar huvudägare efter att ha köpt en kontrollpost aktier från de gamla huvudägarna, Göteborgsfamiljerna Lundberg och Malmsten, som varit med ända sedan 1921. En annan viktig händelse samma år var att styrelseordföranden Gunnar Wessman, som varnat för snabb expansion och alltför många förvärv, lämnade sitt uppdrag.

Vid mitten av 80-talet inträffade också den märkliga Fermenta-affären, som vid det här laget de närmast inblandade förmodligen försöker glömma. Det var i själva verket mycket nära att Refaat El-Sayed fått köpa Pharmacia genom en komplicerad planerad affär med Volvo. Till lättnad för många inom och utom Pharmacia gick emellertid affären i stöpet.

Ett par av pusselbitarna i den havererade Fermentaaffären var läkemedelsbolagen Leo och Ferrosan. Pharmacias intresse för dessa fanns kvar och de köptes 1986 för 3,3 miljarder kronor. Strax därefter förvärvades LKB-Produkter från Incentive samt de amerikanska företagen Intermedics Intraocular Inc och Electro-Nucleonics. Vidare bildas Pharmacia-Deltech. Dessa förvärv gjorde Pharmacia lika stort som Astra och till ett av de tjugo största läkemedelsföretagen i världen.

90-talet

Dagen före Lucia år 1989 höll Pharmacia ett dramatiskt styrelsesammanträde. Procordia (Sören Gyll) och Volvo (P. G. Gyllenhammar) ville att det Procordiaägda Kabi och Pharmacia skulle slås ihop. Så blev också beslutet efter 15 timmars överläggning, trots VD Erik Danielssons starka motstånd. Även de fackliga representanterna reserverade sig.

Torun Nilsson menar att det snabbt skar sig mellan Kabiledningen och Pharmaciafolket. Enligt Erik Danielsson ”förstod nya ledningen inte Pharmacias biotekniksjäl och försökte göra om det till ett mer traditionellt läkemedelsbolag” (citerat i Nilssons bok). Erik Danielsson tvingades efter några månader lämna sin befattning.

Efter ett par år var det dags för ytterligare en ny fusion. Kabi Pharmacia fusionerades nu med italienska Farmitalia Carlo Elba.

År 1993, i samband med att det planerade samgåendet mellan Volvo och Renault havererade lämnade Gyllenhammar ledningen. Nu skulle Volvo renodlas och bl a göra sig av med Pharmacia. Båda huvudägarna – Volvo och staten – var angelägna om att hitta en köpare. Efter diverse turer blev resultatet en fusion med det ungefär jämnstora amerikanska bolaget Upjohn och 1995 bildades Pharmacia & Upjohn med juridisk hemvist i USA och huvudkontor i London. Många var positiva till samgåendet, men det fanns också de som varnade. De problem som snart dök upp kan kanske sägas ha visat att kritikerna inte hade helt fel.

År 1999 sålde svenska staten sina sista aktier i Pharmacia & Upjohn, som samma år köpte det amerikanska företaget Monsanto, mest känt för jordbrukskemikalier.

Vid sekelskiftet hade Pharmacia & Upjohn ungefär 30 000 anställda. Av dessa fanns 1500 i Uppsala och 3500 i övriga Sverige.

Slutet

År 2002 var det dags för sista akten i dramat. Då köptes Pharmacia & Upjohn av giganten Pfizer för 60 miljarder dollar och därmed får man väl anse att Pharmacia upphörde att existera.

Delar av den gamla verksamheten finns emellertid kvar i Uppsala med andra ägare och den samlade omfattningen av det som har sina rötter i det gamla Pharmacia är helt jämförbar med det som skedde tidigare.  Detta kan dock inte helt ersätta det som gått förlorat för Uppsala och för svensk läkemedelsforskning och läkemedelsindustri.

(Bilderna förstoras om du klickar på dem!)

Källor

Johanson, Lasse. Nittonhundraelva, nittonhundråttiosex. Pharmacia sjuttiofem år, Örebro, 1986
Nilsson, Torun. När Sverige sålde Nobelprisindustrin. SNS Förlag, 2010
Olshov, Anders. Läkemedelsindustrin i Danmark och Sverige 2014. Dansk succé och svenskt fiasko fortsätter. Öresundsinstitutet , Malmö, 2014,

                                                                                                                                   T Hedberg

På Pharmaciaveteranernas hemsida finns också en berättelse om Pharmacia som PdF-dokument. Klicka här att ladda ner den.