SCAN i Uppsala

Under många decennier stod livsmedelsindustrin för en stor del av den industriella verksamheten i Uppsala. Här fanns kvarnar och bryggerier, tillverkning av senap och margarin och mycket annat. Ett av de allra största företagen inom denna bransch var det stora slakteri, som under olika namn länge verkade i Uppsala.
Under den senare delen av sin existens, fram till nedläggningen år 2010, låg det vid Danmarksgatan i Boländerna. Dessa byggnader revs år 2021.

Slakthusfrågan

Länge skedde slakt hantverksmässigt i liten skala, oftast på landsbygden. I slutet av 1800-talet växte kritiken mot det slarv, de avarter och de bristande hygieniska förhållanden som kännetecknade många småslaktares verksamhet. Sverige låg i detta avseende efter utvecklingen i flertalet europeiska länder, inte minst Danmark. Även exportönskemålen drev fram krav på samhälleliga regler för hygien och kontroll.

År 1897 kom en lag om köttbesiktning och slakthus. Den gjorde det möjligt för städerna att inrätta offentliga slakthus och att införa  slakttvång, dvs förbjuda slakt i annan form.

Ett antal städer valde att utnyttja dessa möjligheter och byggde kommunala slakthus. Så skedde i Stockholm och på sju andra orter. Även i Uppsala diskuterades frågan ingående. År 1904 tillsatte stadsfullmäktige en utredning, men frågan hamnade i långbänk och avfördes i mitten av 1920-talet. I själva verket visade det sig att inga nya kommunala slakthus kom till stånd efter 1915. I stället fylldes behovet av de framväxande bondekooperativa andelsslakteriföreningarna. Denna förskjutning stöddes och uppmuntrades av statsmakterna.

Slaktkooperationen, början

De första slakteriföreningarna startade i början av 1900-talet i södra Sverige. De flesta av dem var små, men 1913 gjordes ett försök att bygga upp en större andelsslakteriförening. Då bildades Mälarprovinsernas andelsslakteriförening med medlemmar främst från Uppsala, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län. Det gick inte så bra och föreningen gick i konkurs 1922.

Godsägaren A Th Ahlstedt i Bälinge tog initiativ till en ny förening som kom igång 1921 och samlade medlemmar från sin havererade kollega. Den nya föreningen fick namnet Uppsalaortens Andelslakteriförening.

År 1934 bildades Stockholmsortens Slaktdjursförsäljningsförening med ca 10 000 medlemmar.  Den kom att samarbeta med Uppsalaortens förening och efter några år gick de två föreningarna samman. År 1939 slogs de ihop med Gefleortens  slaktdjursförsäljningsförening i en ny organisation med firmanamnet Stockholm-Gävle Slakteriförening (SGS). Denna förening hade nära 17 000 medlemmar.

En av drivkrafterna bakom den växande andelsslakterirörelsen var det kraftiga prisfall på slaktboskap som inträffade under de första åren av 1930-talet och som drabbade boskapsuppfödarna hårt.

Slakteriet på Sofielundsgatan

Den långa diskussionen i Uppsala och de många kraven och önskemålen ledde till att staden ställde en lämplig tomt vid Sofielundsgatan gratis till förfogande för Stockholmsortens Slaktdjursförsäljningsförening. Tomten ansåg vara lämplig bl a därför att järnvägen fanns alldeles i anslutning. Staden stod också för kostnaderna för vägförbindelse och för vatten och avlopp.

Slakthuset kunde invigas sommaren 1935 och så fick Uppsala äntligen sitt slakthus.

Anläggningen bestod av tre byggnader. I huvudbyggnaden fanns hallar för slakt av storboskap, småboskap och svin samt kylhallar. En annan byggnad inrymde djurstallar och hudmagasin och i en tredje fanns kontor, garage samt några lägenheter för personal. Den årliga produktionen uppgavs uppgå till 2500 ton/år.

ngs.

År 1935. Foto: P Sandberg UM

Svinslakteriets svalhall år 1935. Foto: P Sandberg UM

Köttinspektion

Parallellt med diskussionen om slakthus fortsatte den gamla diskussionen om köttkontroll som inleddes redan på 1870-talet. Den första förordning som köttbesiktningen kunde stödja sig var hälsovårdsstadgan av år 1874. Enligt lagen från 1897 kunde köttbesiktningen ordnas på tre olika sätt — som en frivillig möjlighet, som ett besiktningstvång eller som ett kött och besiktningstvång. Uppsala valde frivillighet.

Ur Nordisk familjebok 2:a uppl.

År 1934 införde riksdagen sedan ett köttbesiktningstvång för alla samhällen med minst 4000 invånare. Även i mindre samhällen kunde besiktningstvång utfärdas om lokala myndigheter fann det lämpligt.

Slakteriet på Sofielundsgatan byggs ut

År 1940 gjordes en stor utbyggnad av slakteriet. Huvudbyggnaden byggdes ut och den lilla inrymda charkuterifabrik  som övertagits ersattes av en ny och väsentligt större. Vidare tillkom en helt ny byggnad för destruktion och återvinning. Slakteriet hanterade varje vecka 600 -1000 djur.

Foto: Sandberg 1940 UM

Så här kunde slakteriet te sig för en tecknare år 1940.  Bilden är hämtad ur skriften SGS – De första 10 åren

Korvstoppning. Foto: P Sandberg UM

Här fanns bland annat  ett fettsmälteri, som dagligen producerade 1,5 ton matfett (välbehövliga på grund av krigets restriktioner och matfettsbrist) och ett tarmrenseri som rensade 4 – 5 mil tarm per vecka.

Talgen mals. Foto: Sandberg UM

Anläggningen tog inte bara hand om restprodukter  från Uppsalaslakteriet utan också från föreningens slakterier iEnköping, Valbo (Gävle), Norrtälje och Enskede. År 1942 byggdes en benmjölsfabrik och ny destruktionsanläggning, samt en länga med garage och skyddsrum m m.

Slakthuskooperationen, fortsättning och slutet

År 1971 gick SGS upp i Scan Farmek ekonomisk förening. Farmek som hade cirka 18 000 svenska bönder från mellersta Sverige som
ägare och djurleverantörer. Under december 1998 beslöt de ekonomiska föreningarna Skanek, Scan Farmek, Scan Norrland samt Slakteriförbundet att slå samman sina verksamheter. Den nya organisationen, som började verka från den 1 januari 1999 fick namnet Swedish Meats.

År 2007 säljs Swedish Meats till den finska börsnoterade livsmedelskoncernen HK Ruokatalo. för drygt 1 miljard kr i kontanter och Ruokataloaktier. Swedish Meats blir ett helägt dotterbolag med namn Scan AB. Samtidigt bildas föreningen Sveriges Djurbönder med 18000 medlemmar och som behåller en aktiepost i Ruokatalo. HK Ruokatalo byter namn till HK Scan. Försäljning i dagligvaruhandeln sker under varumärket Scan. År 2017 beslutar Sveriges Djurbönder att likvidera föreningen som enbart kommit att förvalta aktieposten i HK Scan. Tillgångarna fördelas bland föreningens medlemmar. Därmed sätts punkt för en mer än hundraårig svensk slaktkooperation. Dock förvärvar Lantmännen Svenska Djurbönders aktiepost i HK Scan, vilket ger bondekooperationen ett visst fortsatt litet inflytande.

Koncentration och nytt slakteri

I likhet med många företag i andra branscher pågick en fortlöpande koncentration till större och färre anläggningar. I slutet av 1950-talet beslöt SGS att överge Stockholms Slakthus och flytta verksamheten där till Uppsala. Man beslöt också att bygga ett helt ny centralslakteri för den samlade verksamheten. Den totala golvytan blev 20000 kvm. Denna anläggning uppfördes på Danmarksgatan 26 under åren 1956 – 60 och inflyttningen skedde gradvis.

En flygbild över anläggningen på Danmarksgatan. År och fotograf okända. Gåva till UIM från Scan.

Denna modell, som finns i Industriminnesföreningens museum, ger en uppfattning av slakterianläggningens omfattning. Modellen är en gåva från Scan och är gjord av Carl O. Gidlund Modellarbeten och reviderad 1995 av Stig Viktorsson Modeller AB.

Koncentrationen fortsatte och inte bara verksamheten i Enskede, utan också den i Gävle, Norrtälje och Enköping överflyttades successivt till Uppsala. Som en följd av dessa beslut ökade produktionen och antalet anställda kraftigt i Uppsala och slakteriet blev Uppsalas i särklass största livsmedelsindustri. Den var som störst år 2004 och då var anläggningen i Boländerna en arbetsplats för närmare 450 personer (enligt uppgift av R Agius).

Men sedan började utförsbacken. År 2005 läggs styckningen ned och 170 jobb försvinner. Samtidigt minskas tjänstemannastaben med dryga 30-talet arbetsplatser. På slakteriet i Uppsala slaktas fortfarande varje vecka 500-600 nötkreatur och 700-1000 grisar, men slakten upphör år 2008 och ytterligare 35 jobb försvinner.

Baraförpackningen finns nu kvar. I september 2009 varslas sedan de sista100 anställda om uppsägning och våren 2010 stängs slakteriet för gott.
Hela verksamheten flyttas till Linköping. Färre djur till slakt, pressad ekonomi och behovet av effektivisering ligger bakom besluten.

Livdjurshandel

Handeln med livdjur var en viktig verksamhet starkt kopplad till andelsslakterierna. Den berörs inte här men är värd en egen berättelse.

Vad hände med lokalerna?

Köttinspektionen på Strandbodgatan finns kvar. Den är i gott skick och utnyttjas idag för kulturella ändamål.

Slakteriet på Sofielundsgatan.  Charkuteriet användes 1960-76 av Alvar Johansson Charkuteri AB. Området är delvis styckat och utnyttjas bl av Sh-bygg. Några byggnader har rivits, men ett par av de äldsta finns kvar (år 2021), om än i ombyggt och förändrat skick.

Så här ser det ut idag (2021). Byggnaden innehöll slakthus och kylhallar. Byggd 1935, senare om- och tillbyggd. Östra änden byggdes om till två våningar 1942.

På denna bild, som också är hämtad från Franzén, ser man djurstallarna till vänster. Huset till höger inrymde hudlager, destruktion och smälteri. Djurstallarna byggdes 1935 och det andra huset tillkom 1940.

Slakteriet på Danmarksgatan. Efter nedläggningen år 2010 förvärvades anläggningen av Uppsala Industrihus och revs år 2021. Klicka här för att läsa hur rivningen beskrevs i UNT.

Källor

SGS 1934-1944. De första tio åren. Stockholm 1944
UNT Arkiv
Franzén, Anders & Ejdesjö, Petra: Uppsalas Industribyggnader från 1700-talet till 1970. Franzén Byggnadsvård AB, 2003

T Hedberg (2021)