Uppsala Cementgjuteri

Vid Börjetull är det idag bara namnen Rörgatan, Blandargatan, Formgatan, Gjuteriparken  m fl samt naturligtvis Mimmi Ekholms plats det som påminner om den verksamhet som Uppsala Cementgjuteri drev i området under många år. Verksamheten är i hög grad förknippad med den legendariska Mimmi Ekholm, men historien varken började eller slutade med henne.

Hur det startade

Företaget grundades 1919 av fabrikören Carl August Eriksson. Man tillverkade diverse betongvaror som rör, kulvertar mm i en fabrik på Svartbäcksgatan 38. År 1923 överlät Eriksson firman till ett handelsbolag med fyra intressenter, förutom Eriksson själv Karl Arvid Hessel, Johan Persson och Daniel Forsberg. Till chef utsågs Hessel.

År 1934 utvidgades verksamheten med ytterligare ett produktionsställe beläget vid Kungsängstull. Antalet anställda var då uppe i tolv man. År 1936 ombildades bolaget till ett aktiebolag, AB Uppsala Cementgjuteri. Ägare blev förutom de fyra bolagsmännen även Mimmi Ekholm.

Det var då utomordentligt sällsynt med en kvinna i ledningen för ett företag inom denna starkt mansdominerade bransch. Det fanns naturligtvis kvinnliga företagare och företagsledare. Men dessa återfanns normalt inom livsmedel eller textil, branscher som uppfattades tillhöra den kvinnliga domänen. Ofta handlade det också om familjeföretag där en kvinnlig arvinge fick träda in i brist på lämplig manlig sådan. Mimmi Ekholm vann respekt genom sin ovanliga skicklighet, sin branschkännedom, sin initiativkraft och arbetsduglighet. Delägarna valde att sälja till henne vilket tyder på att hon hade ett internt stöd. Att hon under många år satt i styrelsen för Cementfabrikörernas riksförbund tyder också på att hon var respekterad bland kollegor och konkurrenter i branschen.

Hon bildade aldrig familj och fick inga barn. Enligt sin brorsdotter Görel (citerat av Kristin Mörck) var hon en mångfasetterad person. ”En del av henne var bohemisk. Hon läste poesi och gick på teater och drogs till konstnärssjälar. Den andra delen var enormt driftig och ordningssam.” Enligt Görel ställde hon stora krav men var samtidigt omtänksam och generös mot de anställda. De kunde semestra på hennes släktgård på Väddö. Hon startade också en pensionsstiftelse som gav trogna arbetare ett pensionstillskott.

Kraftig expansion

Under Mimmis ledning utvecklades företaget starkt, trots de svåra tiderna i början av 40-talet. År 1942-43 köptes tomterna vid Börjetull och järnvägen. En ny fabriksbyggnad uppfördes i anslutning till de gamla lokstallarna och verksamheten flyttades hit från Svartbäcksgatan och Kungsängen. Produktionen omfattar rör, hålsten kulvertar mm och så småningom även taktegel i färg och oljecisterner. År 1957 tas en ny betongstation i bruk och man levererar nu också färdig betong till kunder utanför företaget. En mycket stor beställning kommer när betongbanor skulle anläggas på Ärna flygfält.

Företaget förvärvade vidare ett tiotal grustäkter norr om Uppsala och fick på detta sätt, till skillnad från sina konkurrenter, kontroll över den viktiga råvaran. Detta bidrog sannolikt till framgångarna. Mimmi tyckte också att det var viktigt med egna snickare, smeder och elektriker. I slutet av 1950-talet hade Cementgjuteriet närmare 100 anställda.

År 1983 överläts rörtillverkningen till det delägda Alfa Rör AB, senare MEAG VA-system AB. Rörproduktionen bedrevs alltjämt på fastigheten och produkterna lagrades på området. Uppsala Cementgjuteris egen tillverkning koncentrerades till fabriksbetong från den nya stationen med ett fåtal anställda.

Till sist ställdes företaget emellertid inför ett val. Antingen göra en storsatsning på byggelement i betong eller lägga ner. Man valde att lägga ner och år 2003 såldes området till Uppsala kommun för att omvandlas till bostadsområde.

Bolaget Uppsala Cementgjuteri finns kvar idag, men har ingen tillverkning utan ägnar sig helt åt fastighetsförvaltning.

THbg