Uppsala Möblerings AB

Även i Uppsala fanns naturligtvis ett antal små och litet större snickerier. Det var ändå inte någon stor industrigren. Den samlade sysselsättningen kom aldrig att överstiga ett par hundra personer. Räknar man in det som låg inom dagens Uppsalagränser, den möbelindustri som fanns i Storvreta, så får trävaruindustrin dock långt större tyngd.  Ett par av de få litet större företagen inom trävarubranschen var Upsala Industrifabrik och Upsala Möblerings AB som beskrivs närmare här nedan. Andra företag var de två karossfabrikerna, Uppsala Lådfabrik och Trävaruaffär (”Lådpelle”), Svenska Racketfabriken, Kallenbergs  m fl. Med litet ansträngning skulle man kanske också kunna räkna in Ånstrands orgelfabrik och Nylunds Pianofabrik bland trävaruföretagen. Flera av dessa snickerier och möbeltillverkare låg i det industri- och hantverksområde som utgjordes av kvarteret Blanka samt av kvarteren Edda och Blenda, dvs mellan Eddagatan och Svartbäcksgatan och kring den numera försvunna Fabriksgatan. Idag finns få spår av industriell verksamhet i detta område. Egentligen är det endast Appelbergs gamla tryckerifastighet på Eddagatan 12 som tydligt påminner om det industriella förflutna. Att den av Gunnar Leche ritade grannfastigheten  är en gammal fabriksbyggnad är långt mindre uppenbart. Alla andra spår har försvunnit.

Uppsala Möblerings AB

År 1910 grundades Uppsala Möblerings AB. Den som tog initiativet var Carl W Svensson som då var verkmästare vid en möbelfabrik i Nyköping. Han samlade hop en grupp personer som på olika sätt var insatta i möbel- och inredningsbranschen och skapade en ägar- och ledningsgrupp. Till dessa personer hörde Karl Nilsson, så småningom känd som Kaross-Nisse. Man hyrde verkstadslokaler på Svartbäcksgatan 37 (eller 39?. I Nils Noréns gamla fabrik) och investerade i maskiner.

Både möbeltillverkningen och inredningsavdelningen fick en god start och beställningar strömmade in. Antalet anställda växte och verkstadslokalerna utökades. Från början var man inrymd en trappa upp på Svartbäcksgatan 37 (39?) men snart togs hela fastigheten i anspråk.  En beställningsbutik öppnades på Drottninggatan 8. År 1922 måste denna överges och i stället etablerade man en butik på Svartbäcksgatan 11 i moderna och mer ändamålsenliga lokaler. Här fanns nu en rymlig försäljningslokal på bottenvåningen. I övervåningen och i angränsande fastighet inrymdes kontor, lager, visningsrymmen mm samt tapetserar och justerarverkstad. År 1926 togs ett stort steg. Då flyttade företaget in i en egen nyuppförd fabriksbyggnad med adress Eddagatan 12, tvärs över kvarteret och på samma tomt som den gamla fabriken. Den nya fabriken som ritades av stadsarkitekten Gunnar Leche är idag ombyggd till bostäder efter att under några år använts först av Salléns Elektriska och därefter av Uppsala Auktionskammare. I samband med flytten förnyades maskinparken.

Företaget sysslade inte enbart med möbeltillverkning utan också inredningssnickeri, bildhuggeri, tapisseri, polering och lackering. I Uppsala har företaget gjort arbeten till Domkyrkan, Slottet, Universitet och många av dess institutioner, till nationer, posten, televerket och ett stort antal butiksinredningar samt inredningen i den numera  rivna biografen Fågel Blå. Till kunderna i Stockholm hörde KTH, KB, Stockholms universitet m fl. Företaget hade vidare en viss exportverksamhet. Vid starten hade man 7 arbetare, i mitten av 1930-talet hade man kommit upp till 45, år 1946 hade antalet sjunkit till 20. Massproduktionen av möbler började komma igång, inte minst i Småland, och i början av 50-talet hårdnade konkurrensen på allvar. Detta tillsammans med ägarnas tilltagande ålder ledde till att ägarna beslöt lägga ner företaget. Då hade Carl W Svensson redan år 1949 avlidit. Företaget upphörde vid årsskiftet 1954/55 och Uppsala blev ännu en industri fattigare. Källor: B Wendel: Beskrivning över Uppsala Sjöholm, Olof Richard: Verksamhet och Tidsfördrif vid Fyris Franzén-Ejdesjö: Uppsalas Industribyggnader

THbg