Wilhelm Ulander

Wilhelm Ulander (1820-1911) kom från enkla förhållanden och började tidigt arbeta i sin brors handelsbod i Uppsala. Efter några år ärver han den och anställer den 10 år yngre Söderman. Ulander kan bygga upp en förmögenhet med hjälp av brännvinsförsäljningen i sin handel och ger sig utan större framgång in i diverse affärer. Men andra uppgifter lockade.

Han var synnerligen aktiv i det uppsaliensiska näringslivet och han grundade Uplands enskilda bank, där han också var chef.

Carl Wilhelm Ulander satt i stadsfullmäktige mellan 1863 och 1900. Han var vice ordförande i borgerskapets äldste och den förste valde ordförande i drätselkammaren (motsvarar dagens kommunstyrelse). Ulander representerade borgarklassen, men det som främst kännetecknade honom var hans personliga egenskaper. Röstsystemet gav då även bolag rösträtt vilket gav bankdirektören Ulander en maktposition. Kombinationen av Ulanders personliga röster och hans bolags röster gjorde honom till en reell maktfaktor i stadens styrelse.

Ulander hade ett annat mycket viktigt och lönsamt uppdrag. Han ingick tillsammans med bryggare Beijnoff och kryddkramhandlaren Schram i den ”tremannadirektion”, vars uppgift var att fördela rättigheter att bränna brännvin och att utskänka och försälja denna dryck. Som Herbert Lundh skriver i sin bok ”Det glömda Uppsala”, var detta en trio ”som väl förstod att tillvarata sina egna intressen gentemot staden”.